Nu är det endast en vecka kvar tills det är sportlov! Jag kan inte beskriva i ord hur skönt det ska bli. På söndag tar vi tåget norrut. Jag behöver andas Mullnäsluft, se sjön och gå på vägen. Hur bra jag än trivs här i Uppsala så har jag ett rent fysiskt behov av Mullnäset och behöver komma dit med jämna mellanrum. Hugo tycker att det är lite tråkigt att det inte kommer att vara några kusiner där, men han har ändå inte klagat alltför mycket vilket får mig att misstänka att han också tycker att det ska bli ganska skönt.
I onsdags var det dockteater på mitt bibliotek. Fyra- och femåringarna i Örsundsbro fick se ”Petter och hans fyra getter”, en riktig gammal goding. När jag var lite kunde jag den utantill och nu visade det sig att jag fortfarande kom ihåg nästan hela när jag testade häromdagen. Skådespelerskan som skötte dockorna var väldigt pedagogisk, lite för mycket i min smak om jag ska vara helt ärlig, och när den röda geten bara åt smör och bröd så höll hon upp en rektangulär spisbrödskiva och frågade vilken geometrisk form den hade. En liten läspande kille svarade omelbart; Wasa rågrut! Det tyckte jag var enastående kul och gulligt, och fullständigt logiskt. Det är det som jag älskar mest med barn, de där oväntade men mycket logiska tankarna och slutledningarna de har, förmågan att tänka helt fritt. Tänk om vi vuxna var lite mer så…
En bok
som jag vill tipsa om, något otippat kanske för att vara jag, är
"Städglädje" av Marléne Eriksson. Nu vill jag på en gång göra klart att
städa och glädje inte hör ihop i min värld. Städa är bland det
tråkigaste jag vet och vi har det verkligen inte perfekt hemma hos oss.
Men jag tycker väldigt mycket om att ha det fint och nystädat. Så även
om jag inte städar i onödan, så gör jag det motvilligt och regelbundet.
Det kan till och med vara så att om man skulle fråga min son så kanske
han tror att jag gillar att göra det...
|