Mats' berättelser                                    20201129

En bild berättar

Systrar i sorg

 

Vi får stifta mer bekantskap med familjen Mårtensson på Västgården (nu Magnus Forsbergs gård) några gånger.

Förra berättelsen hade ju dottern Christina i centrum. På den här bilden sitter hon till vänster och är omgiven av sina systrar. Sannolikt är bilden tagen i samband med den knappt 18-åriga systern Saras begravning i februari 1899. Systern Brita sitter till höger och de yngre systrarna Erika, Maria och Karin står bakom dem. Jag skulle tro att Marias och Karins begravningsklänningar är av senaste mode. En annan modernitet är att åtminstone unga kvinnor har slutat att använda huvudbonad t.o.m. vid fotografering. Alla har dock långt hår som sannolikt är flätat i nacken. Kort hår och lockar var fortfarande syndigt trots att mycket av den strikta religiösa hållningen hade börjat luckras upp i slutet av 1800-talet.

Som vi redan vet kommer Christina bara om ett par månader att mista sin äldsta dotter och ett år senare bär det av till Amerika. Vad hände då med de övriga? Vi tar dem i åldersordning.

Brita, f. 1872, kommer senare samma år, den sista april, att gifta sig med Anders Hansson (AH) Strömstedt i Öjarn, och flytta till den gård som han redan som tonåring blivit ägare till - hans mors barndomshem Ringgården. När den här bilden tas är Brita redan gravid med äldste sonen Evert som föds i augusti. Paret Strömstedt kommer att få ytterligare fem barn: Ingeborg, Rudolf, Valdemar, Gunilla (Lilla) och Linnéa. Efter sönerna blev det bara två barnbarn, medan det finns många ättlingar till döttrarna. Brita sålde 1902 sin del av hemgården till de fyra äldsta bröderna; Nils, Jöns, Mårten och Mikael.

    Britas familj kom att återkopplas till hennes hemgård. Enligt de äldres berättelser köpte Strömstedt år 1917 Västgården av hennes ogifte bror Mårten, som blivit ägare till gården vid en hemmansklyvning 1909. Det skroderades då att han som ”betalning” fick bli dräng hos AH i Öjarn.

Rent formellt stämmer inte detta, för de som blir lagfarna ägare till gården efter Mårten är Britas söner Rudolf och Valdemar. Köpet sker 1926, men lagfarten är från 1935. Enligt köpekontraktet skulle Mårten och hans yngre bror Anders få ha kvar ett rum på gården, samt ha rätt till vedbrand under sina kvarstående levnadsår. Mårten ska i alla fall mestadels ha bott i Öjarn till i mitten av 20-talet och åkerbruket och slåttern på gården brukades av Strömstedt själv vissa år och arrenderades ut andra år.

    En ny stuga började byggas och när Rudolf flyttade till gården i samband med vigseln med Karin Videmo 1931 så iordningställdes köket och kammaren i denna. Rudolf blev senare ensam ägare, men sålde själva gården och en del av hemskiftet till Olle Forsberg 1945. Familjen Forsberg flyttade dit efter renovering året därpå och även i deras köp ingick kontraktet med Mårtens och Anders förmåner. Brita avled 1950 i Öjarn och maken två år senare.

Maria, f. 1877, gifte sig 1901 med sin jämnårige kusin Nils Nilsson från Norrgården i Kärrnäset, och flyttade till hans hemgård, som han tillsammans med brodern Mikael (Micka) övertog tre år senare. 1905 sålde även Maria sitt morsarv till de äldre börderna. Maria och Nils hade dock för avsikt att bli renåbor, för 1907 köpte Nils gården Västa bäcken av Sandvikens sågverksaktiebolag. Dock gick planerna i stöpet för enligt de berättelser jag hört var det Nils mor Karin (som alltså också var Marias faster) som slutligen bestämde var hennes söner skulle bo. Det ledde till att Nils och Maria blev kvar på Norrgården och Mikael fick flytta med sin familj till Östgården i Kärrnäset, som de också köpt in. Nils fick helt enkelt sälja den nyligen inköpta gården i Renålandet till brodern Jöns (senare Videmo).

    Nils och Maria blev kvar i Kärrnäset till hösten 1935, då de sålde gården och flyttade till Hallviken, där de båda avled redan 1938. Mellan 1901 och 1917, alltså på 16 år födde Maria 13 barn, varav tre avled i unga år. Mig veterligt blev inget av barnen kvar i trakten. Dottern Maren (eg, Maria) Mejer var intresserad av släkten och nedtecknade en del av vad föräldrarna hade berättat. Modern hade bl.a. berättat att hennes mor och mormor till vardags var klädda i vit särk med rött livstycke och en grå kjol av ylle. Helgdagskjolen, som också var hemvävd, var mörkbrun med silkesränder. Dessutom hade de en rödbrun och en svart bildmössa. Senare skulle helgkläderna vara svarta med en svart silkessjal knuten över bindmössan.

Karin, f. 1879, kom 1902 att resa över till Amerika. Hon tog då inte ut något flyttningsbetyg, utan det skedde först 1908. Kanske var hon inte riktigt säker på att hon skulle bli kvar. Pengar hade hon skaffat genom att sälja sin del av hemgården till de fyra äldsta bröderna 1901.

    Sanningen var nog att hon följde efter sin kommande make, som hade ”rymt” till Amerika redan år 1900. Han hette Olof Petter Johansson och var född i Norrsjön, Frostviken, och hade kommit till Renålandet som dräng på Mullnäset. Han var systerson till Christinas make Jonas Mathias. Ibland gick han under namnen Olof Petter Bernadotte Olsen. Hans far var norrman och hette Johan Julius Bernadotte – man kan undra hur han fått det namnet. I USA blev han i alla fall Olof Peter Johnson. Om Karin hade varit osäker på om kärleken fanns kvar efter ett par år åtskilda, så löste sig saken till det bästa. De gifte sig och redan i april 1903 föddes första barnet. De kom att få sex barn: Oscar, Ida, Fritz, Arthur, Viola och Ruth och de kom att heta Peterson i efternamn. Även Karin och Olof Peter kom att bosätta sig i Washington state, då de säkerligen båda i förstone reste över till Christina och Jonas Mathias. Karin Johnson avled 1971 och maken hade avlidit redan 1953. I slutet av 1950-talet gjorde Karin ett besök i hemtrakten i sällskap med ett barnbarn, Idas dotter Dian.

Erika, f. 1883, var ju yngst av döttrarna och också den som blev kvar hemma i Renålandet längst. Man kan anta att hon kände ett ansvar för alla de sex bröderna. Även om två av dem gifte sig i början av 1900-talet, så var fyra ogifta. Alla var dessutom kvar på hemgården och delägare av den ända till 1909 då en hemmansklyvning var klar. Fadern Mårten fanns också med i bilden. Han gifte sig i och för sig med änkan Sara Kajsa Persdotter på Östgården i Äspnäs, och bodde därefter mestadels där, men släppte heller inte riktigt taget om hemgården.

   Först 1913 gifte sig Erika med Johan Norrman från Fagerdal. I samband med vigseln köpte de Anders Andrées halva av hans hemgård i Öjarn. Anders var kusin till Erika och i Öjarn blev paret Norrman grannar med hennes kusin Olof Andrée, där hennes faster Barbro var födorådstagerska.

Erika var även efter flytten ägare av sitt morsarv i Renålandet, som efter hemmansklyvningen bestod av tre delar: ett litet skifte nära gårdens inägor (och som ingår i det som Marlen Jonsson köpt) där det nog var tänkt att hon skulle kunna ha en gårdstomt och lite åker, samt ett litet skifte vid Linnäset och ett ”oppmä åa”; totalt 79 hektar. Krisåret 1929 sålde Norrmans dessa skiften till Erikas äldste bror Nils Mårtensson (hade nog skulder som spökade), men Erika kunde 1939 köpa tillbaka skiftena. År 1945 blev Oscar Carlssons (Gull-Kalles) minderårige sonson Peder Carlsson ägare till Erikas skiften.

    Erika och Johan fick sex barn: Ingemar, Gudrun, Rut, Rune, Kerstin Gunvor och Ingrid. I början av 50-talet övertog yngsta dottern Ingrid och hennes make Sigvard Mårtensson gården i Öjarn. Johan Norrman avled 1954 och Erika flyttade tillsammans med Ingrids familj till Strömsund 1962 och avled sedan där 1966.

Mats Göransson

 

                                Föregående bild