Jennys boktips        20181111

En bok från Jenny                                                         

När folk undrar varför jag läser så mycket så har jag många svar. Dels, som jag skrivit förut, så har böcker alltid varit ett sällskap som gjort att jag väldigt sällan känner mig ensam eller har tråkigt. Att läsa är också ett sätt att drömma sig bort, att bli road och att få glömma sådant som känns trist och tråkigt i ens riktiga liv. Men jag läser också för att lära mig mer om världen och för att förstå saker som händer och andra människor. Inget som händer kommer ur ett tomrum utan allt hakar i något annat.

Det är en av anledningarna till att jag alltid läst för mitt och andras barn och ger bort böcker så fort jag har chansen.  Barn som läser, och det spelar inte alltid så stor roll vad, får tillgång till andra världar och andra människors inre och jag är övertygad om att det hjälper dem att bli kloka vuxna som kan se bortom sig själva.

Trots all litteratur som jag plöjt genom åren så stöter jag fortfarande då och då på berättelser som ger mig nya tankar och perspektiv.

"Hotellet i hörnet på bitter och ljuv" är en bok skriven av Jamie Ford . Vi befinner oss i Seattle och historien växlar mellan 40-tal och 1986. Henry är andra generationens kines. Hans föräldrar pratar inte amerikanska men kräver att Henry inte ska prata kinesiska. Den stränge fadern har satt honom i en amerikansk skola där han är den enda kinesen och totalt ensam och mobbad. Eftersom han är stipendiat jobbar han extra i skolköket. En dag dyker det upp en flicka, Keyko, amerikanska med japanskt ursprung. De blir vänner och mer än så vilket är total katastrof för Henrys far som hatar alla japaner. Det är inte lätt att vara japan under den här tiden i USA eftersom japanerna stod på motståndarsidan i kriget. Det är en vacker och vemodig kärlekshistoria men också en lärorik historielektion. Det visade sig att det var mycket jag inte visste om den här tidsperioden i USA.
Varvat med berättelsen om den tolvårige Henry under kriget så får vi följa honom fyrtio år senare. Han har blivit änkling efter ett lång och lyckligt äktenskap och han har en son som han inte riktigt kan prata med. En dag upptäcks en massa japanska ägodelar som legat i källaren på ett hotell ända sedan kriget. Upptäckten sätter igång en kedja av händelser som förändrar Henrys liv för alltid.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20181104

En bok från Jenny                                   

                                                     

Så var det november. Trots att jag verkligen gillar den här årstiden när man utan dåligt samvete får krypa ner under en filt, läsa böcker och tända ljus, så är det också lite tungt med mörkret och den grå himlen som de flesta dagar möter en när man kliver ut genom dörren. Jag ångrar aldrig att jag övergett läraryrket men lite saknar jag höstlovet just nu, ett par dagars extra sovmorgon och att bara ta det lugnt. Men, innan man hunnit blinka är det jul!

Det mest upprörande som hänt i veckan var när en person på mitt jobb, dessutom en beslutsfattare, sa i förbifarten att den fysiska boken nog inte kommer att finnas kvar om tio år! För denna person var det helt självklart att e-böcker och ljudböcker kommer att ta över och att det vore en positiv utveckling dessutom. Så nära hjärtinfarkt och svimningsanfall har jag nog inte varit på länge. Så fort personen försvunnit ut genom dörren var jag tvungen att googla på nätet med frågan ”Är boken död?” Som tur var hittade jag flera forskningsartiklar och inlägg där jag fick ett antal lugnande besked om att den fysiska boken nog aldrig kommer att dö, världen kompletteras bara av andra medieformer.  Men, bara att säga så...Jag blev så fruktansvärt provocerad. Kanske är det en reaktion  på digitaliseringen av böcker och en tröst till alla oss som älskar ”riktiga” böcker som det kommit så många feel good-böcker om bibliotek och bokaffärer de senaste åren.

"Bokhandeln på Riverside drive" av Frida Skybäck är en av de bästa böckerna jag har läst i år. En feelgood som är lite mer oväntad, lite mer djupbottnad än de övriga feelgoodromanerna jag har läst på senaste tiden och jag har läst ett antal. Det är inte det att de andra var dåliga, det är den här som är bättre! Efter att Charlottes man Alexander dött så är företaget som de skapat tillsammans det enda hon lever för. En dag får hon veta att hon ärvt ett hus i London där bland annat en bokhandel huserar. Charlotte övertalas att åka några dagar till London för att ordna upp arvet. Väl där fångas hon av staden, bokhandeln och människorna. Hon blir nyfiken på sin moster som arvet kommer ifrån. Hon har aldrig träffat mostern och hennes mamma har aldrig pratat om henne.
Så bra!

Vi ses!

Jennys boktips        20181012

En bok från Jenny                                   

Nästa vecka är det äntligen höstlov! Eller, som vi på biblioteket säger; läslov. De tidigare två åren jag har jobbat som bibliotekarie så har vi haft bokprat med tema vampyrer, häxor och annat läskigt. Bokprat är väldigt mysigt. Det brukar komma ett gäng bokslukare i 7-9 årsåldern  som kanske fikar lite och så brukar vi tipsa varandra om böcker. Läskiga böcker är väldigt populärt och det kan nästan aldrig bli för läskigt. Ibland tänker jag att det är tur att de inte orkar läsa alltför tjocka böcker för då skulle de välja så otäcka historier att jag nog skulle få arga föräldrar efter mig. Nu kan jag vifta lite med sådant på deras nivå och hänvisa till antal sidor och bilder.

I år blir det dock en aktivitet som inte direkt har något med häxor och vampyrer att göra. På torsdag kommer det nämligen en kille som ska lära hugade barn att rita serier. Det kommer nog också att bli kul och jag har förhoppningar om att själv få lära mig några tricks.

Jag tänkte faktiskt tipsa om flera böcker idag, av författararen Petrus Dahlin. Han har skrivit några riktigt läskiga böcker (tycker i alla fall jag) för den som är någonstans mellan 7 och 10 år. Det som ger mig kalla kårar på riktigt med de här böckerna är att de börjar i något trevligt och vardagligt men slutar med någon sorts twist som får en att haja till. Inte ens mina tuffaste låntagare tycker att de här böckerna är för mesiga.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20181012

En bok från Jenny                                   

Den här veckan känner jag mig upprörd i mitt innersta. Jag har nämligen läst en bok som fullständigt fått mig i spinn. Som så många andra tänker jag mycket på miljöförstöring, vart världen är på väg och vad vi kommer att lämna över till våra barn. Efter den senaste rapporten där FN konstaterar att klimathotet kräver mycket större och snabbare förändringar i hela samhället och alla länder för att undvika 3 graders temperaturhöjning inom de kommande fyrtio åren och kollaps så pendlar jag mellan total uppgivenhet och en känsla av att nu jäklar måste väl världen ta sig i kragen!


Boken jag har läst heter "Svinnlandet" med undertiteln "Min resa genom en värld av slöseri- och hur den gett mig ett liv i överflöd" av Andreas Jakobsson. Det handlar om dumpstring, det vill säga när folk uppsöker soprum och containrar för att hitta mat och annat som företag och affärer slängt. Vi pratar inte om dåliga produkter utan poängen är att en fruktansvärd mängd varor slängs, utan att det är något som helst fel på dem. Ett exempel är frukt där till exempel en apelsin i en nätpåse kan vara dålig så slängs hela påsen. Eller att bäst före-datumet är i antågande (men inte passerat) och då slängs hela partiet av den varan. Andreas Jakobsson bor i Uppsala och berättar hur han kommit in i dumpstringsvängen och hur han, först som ett experiment, lever helt på dumpstrade varor. Varför man blir en dumpstrare kan variera. För vissa är det spänningen och utmaningen som lockar, äventyret. För andra handlar det om ekonomi, du kanske är student och inte riktigt klarar dig och då blir det ett sätt att försörja sig. En tredje variant, och som jag själv gick igång på när jag läste boken var miljöaspekten. Vi håller på att göra slut på jordens resurser i en rasande takt och det finns ett antal människor i världen som svälter. Och att då få veta att det slängs tonvis med mat, varje dag, bara för att vi är kräsna kan ju ge i alla fall mig härdsmälta. Jag skulle nog inte själv ge mig ut med pannlampa och plocka ur containrar, men tanken på allt svinn är helt absurd.
Så jag har läst, förfasats och fascinerats. På onsdag kommer Andreas Jakobsson till biblioteket i Stenhagen och berättar och jag ska gå dit för det här är något jag inte kan sluta tänka på! Jag rekomenderar boken starkt!
 

Vi ses!

 

Jennys boktips        20181007

En bok från Jenny

                                                                                                 

En rolig del av mitt jobb är att jag ibland får åka bokbuss. I fredags var det dags och vi tuffade runt i småbyarna runt Enköping. Det finns otroligt många fina ställen mellan Enköping och Uppsala. Jag kan tipsa alla att göra en dagsutflykt och åka runt en vacker sommardag, besöka de trevliga gårdsbutiker och caféer som finns. När jag började jobba på Örsundsbro bibliotek, som ligger mitt emellan Uppsala och Enköping så hade jag inte sett mycket av den delen av Uppland och blev glatt överraskad över hur fint det är.

Bokbussen har alltid haft en mycket speciell plats i mitt hjärta. Det var lyckodagar när den kom  först till skolan på Hillsand på förmiddagen och sedan hem till Mullnäset på eftermiddagen. Vi brukade stå i farmors kök, farmor, Julia och jag med bokpåsarna beredda och spana när det var dags för bussen att komma. Vi lånade många böcker varje gång, det skulle ju räcka i flera veckor. Jag minns den lite dammiga doften när man klev in, för övrigt den enda doften som någonsin finns med när jag drömmer. Nu när jag åker med Enköpings bokbuss så märker jag att den är lika betydelsefull för de människor som besöker den som den var för mig. Att hitta bra böcker och tidningar är förstås viktigt men den fyller också en stor social funktion. Jag är i stort sett nybörjare men chauffören jag åker med känner alla, vet vad de vill ha och bryr sig om hur de har det.

Boktipset den här veckan får bli en otroligt bra, men inte helt lättsmält berättelse.

Chigozie Obioma har utnämnts till en av de intressantaste nya författarna i afrikansk litteratur. Han debuterade 2015 med "Fiskarmännen", en historia som inte gick att sluta läsa, trots att jag hade tryck över bröstet och ont i magen under långa partier. Ben är nio år, med tre storebröder som han står väldigt nära. Det de säger är hans lag. En dag får pappan jobb långt hemifrån och försvinner för en lång tid. Bröderna, som varit hårt hållna, utnyttjar friheten med att bland annat gå till den förbjudna floden för att fiska. På hemvägen en dag stöter de på galningen  Abulu som slänger ur sig ett varsel. Det är starten på en väg som leder rakt ner i avgrundsdjupet! Brödernas värld förgiftas av varslet och innan det hela är över har hela familjens liv raserats.
Det är obehagligt, obekvämt och dramatiskt. Men man måste läsa vidare för att få veta var det ska sluta. Miljöbeskrivningarna får en att se förfallet, känna stanken av sopor och det är inga problem att sätta sig in i den slitna stadens liv.
Jag tycker mycket om hur hela boken är genomsyrad av ett mustigt språk och många färger. Det är tecken, varsel, liknelser och böner. Det är fotboll, skoluniformer och politik. Det är jams och palmolja.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20180921

En bok från Jenny

 

 Så var det helg igen och jag ska jobba.  Numera gör jag det var fjärde lördag. Det är ganska mysigt. Folk kommer in på biblioteket utan brådska, lufsar omkring och klappar böckerna innan de väljer. Små barn och deras föräldrar hänger i barnhörnan, leker lite med dockorna, läser högt, bläddrar och umgås. Det får mig att minnas hur det var under Hugos första år när vi travade iväg till Uppsalas stadsbibliotek flera dagar i veckan, till deras då nyfixade barnavdelning, där han sög på böcker  (och gärna på andra barn om de inte var snabba nog att krypa undan), lekte med klossar och bläddrade i böcker. Vi insåg snabbt att biblioteket passade oss mycket bättre än vad Öppna förskolan gjorde.

 Även i denna veckas boktips tänker jag hålla mig till Jämtland. Jag tycker att det är roligt och är mycket stolt över att vi har så bra författare som skriver om en del av Sverige som annars ofta bara figurerar i media när något negativt är på tapeten. Solveig Vidarsdotter härstammar från Frostviken, har gått gymnasiet i Strömsund och bor numera i Skövde. Hon har skrivit två deckare varav jag har läst den första; ”Isvittring”. Boken är en traditionell deckare där det som gör den speciellt  läsvärd är att den utspelar sig i Gäddede med omnejd. Den lille pojken Thomas mördas på elevhemmet. Polisen Ingrid har just återvänt till Gäddede efter att ha jobbat i Stockholm under några år. Det är inte helt enkelt att komma hem och försöka leva upp till sina egna och andras förväntningar. Storyn känns spännande och välskriven och jag har hennes andra bok; ”Nässelvrede” på min att läsa-lista.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20180929

 

 

En bok från Jenny

 

När chansen dök upp att få skriva om bra böcker här så var det ingen tvekan!

Jag är en passionerad boktipsare som glatt delar med mig till alla jag träffar, vare sig de vill eller inte. En mycket stor del av mitt liv handlar om litteratur eftersom jag jobbar på bibliotek numera och dessutom ägnar en stor del av min tid hemma åt läsning. Eftersom jag är uppvuxen på Mullnäset, där det inte direkt vimlade av kompisar så lärde jag mig tidigt att uppskatta böcker som sällskap och det är väl den känslan, att böckerna är mina vänner, som följt mig genom livet. Nu har jag både en son och syskonbarn som också är bokslukare och det gör mig alltid lika glad när jag tänker på det. Min övertygelse är att en riktigt bra bok gör en lite klokare och får en att förstå andra människor aningens bättre. Empati och förståelse är egenskaper vi aldrig kan få för mycket av.

Mitt första boktips är en bok skriven av Elin Olofsson, en författare från Östersund. Hon har den där förmågan att beskriva sina karaktärer så att jag, efter att ha läst klart, lyfter blicken och tycker lite mer om människorna omkring mig. Hennes böcker får mig att komma ihåg att alla bär på sina sorger och erfarenheter som får dem att gå genom livet på sitt eget sätt.

"Gånglåt" är Elin Olofssons tredje bok och precis som i de två första böckerna så utspelar sig handlingen  i en liten, jämtländsk by.
Sångerskan och låtskriverskan Sonia, eller Salida som hon använder som artistnamn, kommer hem till Gärningsberg där hon vuxit upp. Nu bor hennes syster Gun-Britt på hemgården med sin man. Sonia har med sig sin assistent Harpan och till gården kommer också Jenny, Gun-Britts dotter. De ska spendera några sommarveckor där eftersom Sonia ska skriva sina memoarer och har bokat Jenny som fotograf. Mellan Sonia och Gun-Britt finns en massa ilska, konkurrens och avundsjuka och de kan inte träffas utan att bråka. Som vanligt i Elin Olofssons böcker är relationerna det väsentliga och det är i förhållandena mellan de olika personerna som saker händer. En stor behållning är också att miljön är  bekant och jag vet precis hur det känns att till exempel stå vid vägkanten, på en skogsbilväg, en svettig sommardag med en bärhink i näven, och myggorna som surrar runt björkslyn som en av personerna gör i boken.

 

 Vi ses!

Jenny