Jennys boktips 20190113

En bok från Jenny

                                                                                                                    

Ett nytt år är i full gång och jag börjar vänja mig att skriva 2019. Vi har haft en väldigt bra jul. Jag tycker att vi är väldigt lyckligt lottade som kan samlas på Mullnäset och umgås. Det är en särskild känsla med alla kusinerna i olika åldrar som hänger med varandra och jag är helt övertygad om att de kommer att bära med sig den gemenskapen hela livet. Eftersom vi ju också räknar in Ingeborg och Eivor i skaran så är det nio barn mellan 6 och 16 år. I år var det snö och ett perfekt sparkföre på vägen så vi var ute en hel del.

Mitt första boktips på det första året handlar om kor! Min egen erfarenhet av kor är skräckblandad förtjusning. Jag minns hur jag var i fjöset och laddade länge för att våga sticka fram handen så att farmors ko Blenda skulle kunna slicka på den, för jag visste hur sträv den tungan var. Jag minns hur Julia och jag tog sats för att springa ner till sjön utan att Blenda skulle hinna ikapp oss. Hon var stor som ett hus och vi var små som blåbär, kändes det som. Samma känsla var det när vi kom med båten över sjön och jag nervöst spanade för att se var alla Bengts kor höll hus. Och även om de befann sig  på betryggande avstånd när man kom så hade de en enastående förmåga att komma lufsande i samma ögonblick som man satte ner en tå på land. Då gällde det att hålla sig nära den vuxne som var med. I vuxen ålder träffar jag sorgligt få kor men jag tröstar mig med den här boken.

Rosamond Youngs bok ”Kornas hemliga liv” är ett inlägg i debatten om djurhållning men också en kärleksförklaring till alla djur och kor i synnerhet. Hon berättar om djuren på sin engelska gård. Ända sedan 60-talet då hennes föräldrar ägde gården så har inställningen varit att korna, fåren, hönsen, och alla andra djur, ska få leva sina liv på bästa sätt utifrån det de mår bäst av. I boken får vi följa alla de personligheter som bor på gården, lära känna dem och deras egenheter. Hon berättar om kloka och empatiska kor. Vi får träffa kor som älskar sina människor och kor som vänligt men bestämt tackar nej till onödig mänsklig kontakt. Vissa kor är osmarta och gör misstag och ibland räddar de och pysslar om varandra. Ja, de är lite som människor faktiskt!

Vi ses!

 

 

Jennys boktips 20181217

                                                                                                    En bok från Jenny

                                                              

I Uppsala har vi äntligen fått lite snö även om det är ytterst lite. Vi ser fram emot jullov på Mullnäset. Där ska det väl vara snövitt. Förra året firade vi nyår på Mullnäset och det var ofantliga mängder snö! Varje dag var vi ute och skottade, hela familjen. Jag lyssnade på en hel ljudbok med snöskoveln i fast grepp.

Jag vill tipsa om två bra poddar med bra boktips inför julen. ”Lundströms bokradio” ger alltid bra tips men i det senaste avsnittet pratar de om årets bästa barn och ungdomsböcker och om man behöver tips på julklappar så är det väl värt att lyssna på. En bok de pratar om är ”Fågeln i mig flyger vart den vill”, en bilderbok skriven av Sara Lundberg om konstnären Berta Hansson från Hammerdal. Förra årets Augustvinnare i kategorin Barn- och ungdomsbok.

I ”Norrlandspodden” pratar de också om böcker, bland annat ”Eadnan” av Linnéa Axelsson, en släktkrönika om en nordsamisk familj.

Mitt eget boktips denna vecka har inget med ovanstående tips eller poddar att göra. Jag byter helt spår...

Hannah Richell har skrivit en bladvändare som inte går att sluta läsa när man har börjat! "Skuggan av ett år" heter boken och det utspelar sig i nutid parallellt med 1980. Lila är olycklig och i kris. Hon och hennes man har förlorat sitt nyfödda barn i en tragisk olycka och Lila kan inte se någon mening med livet. Så kommer det ett brev på posten, ett brev utan avsändare, med en nyckel i. Nyckeln leder till en liten förfallen stuga, avsides, långt från närmaste granne. Lila bestämmer sig för att åka dit, för att slippa allt som påminner om det som hänt. Direkt känner hon att huset bär på hemligheter och att något har hänt där, något som fortfarande sitter i väggarna.
Samtidigt får vi följa Kat, som 1980 just avslutat sina studier och tillsammans med sina vänner hittar samma stuga och bestämmer sig för att bo där ett år och försöka klara sig på det naturen ger. Livet i den lilla stugan blir inte som någon tänkt sig och man anar att det inte kommer att bli något idylliskt slut på året.
Spänningen höll i sig ända till sista sidan och jag rekomenderar den varmt!

Vi ses!

 

Jennys boktips 20181207

En bok från Jenny                                   

                                                                                                   

Så var det fredag igen och dags för lite boktipsande. Igår avslutade målarna sitt arbete på biblioteket och på måndag öppnar vi igen. Det kommer att bli en del städning till veckan. Jag har åkt mellan Örsundsbro och Enköping, jobbat lite här och jobbat lite där. I Örsundsbro har det inte funnits lyse förutom på det lilla, skrubbliknande, kontoret så där har jag suttit och grejat. Målarna har nog varit glada för det, för så fort jag har smugit ut i biblioteket så har jag varit i vägen för dem.

När jag var liten hade jag vissa ställen som var mina skattkammare. Ett sådant ställe var på övervåningen hos farmor. Mot väggen hade hon sparat ett antal årgångar med gamla Saxonstidningar. Om jag inte har helt fel, och om jag har det, får någon rätta mig, så var Saxons det som senare blev Året Runt? I Saxons kunde man lära sig en massa matnyttigheter. Där fanns artiklar om spännande människor, Hollywoodstjärnor från alla möjliga tidsperioder och mycket annat. Under många år kunde jag nästan allt om Danny Kay, Marilyn Monroe, Kathryn Hepburn och jag misstänker att jag fortfarande vet mer om kända människor på 1940-talet än vad jag vet om nutidens kändisar. Kanske var det där mitt stora intresse för människor grundlades. Där satt jag, ihopkrupen vid det lilla vindsfönstret i timmar med en stor trave gamla tidningar, hörde farmor vissla för sig själv i köket, medan jag sög i mig alla de de spännande livsöden som presenterades.

När jag tänker tillbaka på mig själv som satt där, så är det kanske inte så konstigt att jag fastnade direkt för Kalle Linds bok ”Snedtänkt, Boken som handlar om det inga andra böcker handlar om”.  Kalle Lind är en journalist och författare som älskar att gräva i historien lika mycket som jag. ”Snedtänkt” är från början en podd där han, tillsammans med olika gäster pratar om olika fascinerande livsöden eller företeelser som för de flesta är bortglömda. Jag har fått en helt ny bild av det Sverige som fanns innan jag föddes och när jag växte upp efter att ha lyssnat och läst.  Boken består av guldkornen från podden,”bäst bitan” . Den är tjock men man måste inte läsa hela om man inte vill, utan det går utmärkt att välja det som intresserar en.

Vi ses!

 

 

 

Jennys boktips        20181129

 En bok från Jenny 

I helgen var vi till Umeå på begravning. Jag har inte varit där på över tjugo år. En gång i tiden pluggade jag på Umeås lärarhögskola, viktiga år i mitt liv. Att återvända efter så många år gav en drömlik känsla. Då och då drömmer jag om nätterna att jag är någonstans, cyklar eller åker buss. När jag vaknar kommer jag på att det är i Umeå.

Mycket var sig likt och jag kom ihåg exakt var vissa affärer, konditorier och annat låg samtidigt som mycket förändrats förstås. Staden har växt. En sak slog mig och det var att det känns som en stad som är stolt över sin kultur. De har ett fint, nytt (i alla fall för mig) kulturhus med muséer, bibliotek och fik. Namnet på denna skapelse är Väven. Även om jag förstår vårt värdfolk som hade synpunkter på det gigantiska futuristiska huset vid ån, så uppskattar jag när det satsas på kultur. Och insidan var fin. Ännu mer glad blev jag över tunneln på stationen som leder till perrongen. På väggarna har de skrivit citat från Sara Lidmans böcker. Man kunde också trycka på en knapp för att höra henne vilket vi förstås inte hann eftersom vi skulle jogga till tåget. Någon sommar ska jag åka dit igen, läsa och lyssna i lugn och ro. Jag tror faktiskt aldrig att jag läst något av Sara Lidman, åtminstone inte på väldigt länge och nu blev jag sugen. Kanske blir det mitt nyårslöfte.

En bok som jag ofta bläddrar i, läser en sida här och en sida där, är ”Häxans trädgård” av Hella Nathorst-Böös. Boken är läsvärd för den som är intresserad av ätliga växter, naturmedicin, historia och då kanske främst kvinnohistoria. Lite religionshistoria och folktro får man sig också till livs. Varje växt presenteras med bild, hur den använts historiskt sett, vad man har trott att den varit bra för och vilka nyttiga ämnen växten innehåller och vad den kan användas till. Jag gillar verkligen att få en översikt och helhetsbild över växterna. Spännande är det också att lära sig att de inte var helt fel ute, kvinnorna som använde sig av läkeväxter. Även om de inte alltid prickade rätt eller förstod varför något fungerade så var de ändå ganska ofta på rätt spår.

Vi ses!

 

 

Jennys boktips        20181118

En bok från Jenny  

 

Tänk att det redan är mitten av november. Ikväll när jag hämtade Hugo hos en kompis såg jag flera trädgårdar med tända adventsgranar. Lite tidigt kan man tycka, men jag är också aningens sugen på adventsljus och fönsterstjärnor. Den som älskar julgranen mest i vår familj är annars kaninen Speedy. Varje år flyttar han  in bakom granen och sitter där så mycket han får, suger lite ibland på en barrig kvist, väl skyddad mot rävar men samtidigt (tror jag) med en känsla av att vara ute i skogen.

Jag gruvar mig lite inför veckorna som kommer. Om drygt en vecka ska de måla om vårt bibliotek. Jag vet inte vart jag ska ta vägen då. Biblioteket stänger i tre veckor och jag vet inte riktigt vad de tänker sig att jag ska pyssla  med, förmodligen kuska till Enköping vilket är dubbelt så långt. Tja, vi får se vad som händer. Fint blir det efteråt i alla fall, det är jag säker på.

Veckans boktips är en sådan där mysig historia utan att vara sockersöt. Sådant gillar jag. ”Som om du inte fanns” är skriven av Kate Eberlen.

Det börjar med att Tess och hennes kompis Doll är ute och tågluffar i Italien. De är arton år och hela livet ligger framför dem. Tess ska börja universitetet efter sommaren, bo i studentrum och leva livet. Sista dagen på resan ber hon en kille ta ett  kort på sig och Doll som ett minne. Det gör han och det är inte mer med det. Killen heter Angus och är i Italien med sina föräldrar. Han tycker att Tess är söt, men han är alldeles för blyg för att ta kontakt.
De åker hem, på varsitt håll, och tänker inte mer på varandra. Boken följer sedan Tess och Gus, som han kallas, under flera år. Deras vägar korsas med jämna mellanrum, men de möter aldrig varandra.

Vi ses!

 

 

Jennys boktips        20181111

 

 

En bok från Jenny                                                         

När folk undrar varför jag läser så mycket så har jag många svar. Dels, som jag skrivit förut, så har böcker alltid varit ett sällskap som gjort att jag väldigt sällan känner mig ensam eller har tråkigt. Att läsa är också ett sätt att drömma sig bort, att bli road och att få glömma sådant som känns trist och tråkigt i ens riktiga liv. Men jag läser också för att lära mig mer om världen och för att förstå saker som händer och andra människor. Inget som händer kommer ur ett tomrum utan allt hakar i något annat.

Det är en av anledningarna till att jag alltid läst för mitt och andras barn och ger bort böcker så fort jag har chansen.  Barn som läser, och det spelar inte alltid så stor roll vad, får tillgång till andra världar och andra människors inre och jag är övertygad om att det hjälper dem att bli kloka vuxna som kan se bortom sig själva.

Trots all litteratur som jag plöjt genom åren så stöter jag fortfarande då och då på berättelser som ger mig nya tankar och perspektiv.

"Hotellet i hörnet på bitter och ljuv" är en bok skriven av Jamie Ford . Vi befinner oss i Seattle och historien växlar mellan 40-tal och 1986. Henry är andra generationens kines. Hans föräldrar pratar inte amerikanska men kräver att Henry inte ska prata kinesiska. Den stränge fadern har satt honom i en amerikansk skola där han är den enda kinesen och totalt ensam och mobbad. Eftersom han är stipendiat jobbar han extra i skolköket. En dag dyker det upp en flicka, Keyko, amerikanska med japanskt ursprung. De blir vänner och mer än så vilket är total katastrof för Henrys far som hatar alla japaner. Det är inte lätt att vara japan under den här tiden i USA eftersom japanerna stod på motståndarsidan i kriget. Det är en vacker och vemodig kärlekshistoria men också en lärorik historielektion. Det visade sig att det var mycket jag inte visste om den här tidsperioden i USA.
Varvat med berättelsen om den tolvårige Henry under kriget så får vi följa honom fyrtio år senare. Han har blivit änkling efter ett lång och lyckligt äktenskap och han har en son som han inte riktigt kan prata med. En dag upptäcks en massa japanska ägodelar som legat i källaren på ett hotell ända sedan kriget. Upptäckten sätter igång en kedja av händelser som förändrar Henrys liv för alltid.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20181104

En bok från Jenny                                   

                                                     

Så var det november. Trots att jag verkligen gillar den här årstiden när man utan dåligt samvete får krypa ner under en filt, läsa böcker och tända ljus, så är det också lite tungt med mörkret och den grå himlen som de flesta dagar möter en när man kliver ut genom dörren. Jag ångrar aldrig att jag övergett läraryrket men lite saknar jag höstlovet just nu, ett par dagars extra sovmorgon och att bara ta det lugnt. Men, innan man hunnit blinka är det jul!

Det mest upprörande som hänt i veckan var när en person på mitt jobb, dessutom en beslutsfattare, sa i förbifarten att den fysiska boken nog inte kommer att finnas kvar om tio år! För denna person var det helt självklart att e-böcker och ljudböcker kommer att ta över och att det vore en positiv utveckling dessutom. Så nära hjärtinfarkt och svimningsanfall har jag nog inte varit på länge. Så fort personen försvunnit ut genom dörren var jag tvungen att googla på nätet med frågan ”Är boken död?” Som tur var hittade jag flera forskningsartiklar och inlägg där jag fick ett antal lugnande besked om att den fysiska boken nog aldrig kommer att dö, världen kompletteras bara av andra medieformer.  Men, bara att säga så...Jag blev så fruktansvärt provocerad. Kanske är det en reaktion  på digitaliseringen av böcker och en tröst till alla oss som älskar ”riktiga” böcker som det kommit så många feel good-böcker om bibliotek och bokaffärer de senaste åren.

"Bokhandeln på Riverside drive" av Frida Skybäck är en av de bästa böckerna jag har läst i år. En feelgood som är lite mer oväntad, lite mer djupbottnad än de övriga feelgoodromanerna jag har läst på senaste tiden och jag har läst ett antal. Det är inte det att de andra var dåliga, det är den här som är bättre! Efter att Charlottes man Alexander dött så är företaget som de skapat tillsammans det enda hon lever för. En dag får hon veta att hon ärvt ett hus i London där bland annat en bokhandel huserar. Charlotte övertalas att åka några dagar till London för att ordna upp arvet. Väl där fångas hon av staden, bokhandeln och människorna. Hon blir nyfiken på sin moster som arvet kommer ifrån. Hon har aldrig träffat mostern och hennes mamma har aldrig pratat om henne.
Så bra!

Vi ses!

Jennys boktips        20181012

En bok från Jenny                                   

Nästa vecka är det äntligen höstlov! Eller, som vi på biblioteket säger; läslov. De tidigare två åren jag har jobbat som bibliotekarie så har vi haft bokprat med tema vampyrer, häxor och annat läskigt. Bokprat är väldigt mysigt. Det brukar komma ett gäng bokslukare i 7-9 årsåldern  som kanske fikar lite och så brukar vi tipsa varandra om böcker. Läskiga böcker är väldigt populärt och det kan nästan aldrig bli för läskigt. Ibland tänker jag att det är tur att de inte orkar läsa alltför tjocka böcker för då skulle de välja så otäcka historier att jag nog skulle få arga föräldrar efter mig. Nu kan jag vifta lite med sådant på deras nivå och hänvisa till antal sidor och bilder.

I år blir det dock en aktivitet som inte direkt har något med häxor och vampyrer att göra. På torsdag kommer det nämligen en kille som ska lära hugade barn att rita serier. Det kommer nog också att bli kul och jag har förhoppningar om att själv få lära mig några tricks.

Jag tänkte faktiskt tipsa om flera böcker idag, av författararen Petrus Dahlin. Han har skrivit några riktigt läskiga böcker (tycker i alla fall jag) för den som är någonstans mellan 7 och 10 år. Det som ger mig kalla kårar på riktigt med de här böckerna är att de börjar i något trevligt och vardagligt men slutar med någon sorts twist som får en att haja till. Inte ens mina tuffaste låntagare tycker att de här böckerna är för mesiga.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20181012

En bok från Jenny                                   

Den här veckan känner jag mig upprörd i mitt innersta. Jag har nämligen läst en bok som fullständigt fått mig i spinn. Som så många andra tänker jag mycket på miljöförstöring, vart världen är på väg och vad vi kommer att lämna över till våra barn. Efter den senaste rapporten där FN konstaterar att klimathotet kräver mycket större och snabbare förändringar i hela samhället och alla länder för att undvika 3 graders temperaturhöjning inom de kommande fyrtio åren och kollaps så pendlar jag mellan total uppgivenhet och en känsla av att nu jäklar måste väl världen ta sig i kragen!


Boken jag har läst heter "Svinnlandet" med undertiteln "Min resa genom en värld av slöseri- och hur den gett mig ett liv i överflöd" av Andreas Jakobsson. Det handlar om dumpstring, det vill säga när folk uppsöker soprum och containrar för att hitta mat och annat som företag och affärer slängt. Vi pratar inte om dåliga produkter utan poängen är att en fruktansvärd mängd varor slängs, utan att det är något som helst fel på dem. Ett exempel är frukt där till exempel en apelsin i en nätpåse kan vara dålig så slängs hela påsen. Eller att bäst före-datumet är i antågande (men inte passerat) och då slängs hela partiet av den varan. Andreas Jakobsson bor i Uppsala och berättar hur han kommit in i dumpstringsvängen och hur han, först som ett experiment, lever helt på dumpstrade varor. Varför man blir en dumpstrare kan variera. För vissa är det spänningen och utmaningen som lockar, äventyret. För andra handlar det om ekonomi, du kanske är student och inte riktigt klarar dig och då blir det ett sätt att försörja sig. En tredje variant, och som jag själv gick igång på när jag läste boken var miljöaspekten. Vi håller på att göra slut på jordens resurser i en rasande takt och det finns ett antal människor i världen som svälter. Och att då få veta att det slängs tonvis med mat, varje dag, bara för att vi är kräsna kan ju ge i alla fall mig härdsmälta. Jag skulle nog inte själv ge mig ut med pannlampa och plocka ur containrar, men tanken på allt svinn är helt absurd.
Så jag har läst, förfasats och fascinerats. På onsdag kommer Andreas Jakobsson till biblioteket i Stenhagen och berättar och jag ska gå dit för det här är något jag inte kan sluta tänka på! Jag rekomenderar boken starkt!
 

Vi ses!

 

Jennys boktips        20181007

En bok från Jenny

                                                                                                 

En rolig del av mitt jobb är att jag ibland får åka bokbuss. I fredags var det dags och vi tuffade runt i småbyarna runt Enköping. Det finns otroligt många fina ställen mellan Enköping och Uppsala. Jag kan tipsa alla att göra en dagsutflykt och åka runt en vacker sommardag, besöka de trevliga gårdsbutiker och caféer som finns. När jag började jobba på Örsundsbro bibliotek, som ligger mitt emellan Uppsala och Enköping så hade jag inte sett mycket av den delen av Uppland och blev glatt överraskad över hur fint det är.

Bokbussen har alltid haft en mycket speciell plats i mitt hjärta. Det var lyckodagar när den kom  först till skolan på Hillsand på förmiddagen och sedan hem till Mullnäset på eftermiddagen. Vi brukade stå i farmors kök, farmor, Julia och jag med bokpåsarna beredda och spana när det var dags för bussen att komma. Vi lånade många böcker varje gång, det skulle ju räcka i flera veckor. Jag minns den lite dammiga doften när man klev in, för övrigt den enda doften som någonsin finns med när jag drömmer. Nu när jag åker med Enköpings bokbuss så märker jag att den är lika betydelsefull för de människor som besöker den som den var för mig. Att hitta bra böcker och tidningar är förstås viktigt men den fyller också en stor social funktion. Jag är i stort sett nybörjare men chauffören jag åker med känner alla, vet vad de vill ha och bryr sig om hur de har det.

Boktipset den här veckan får bli en otroligt bra, men inte helt lättsmält berättelse.

Chigozie Obioma har utnämnts till en av de intressantaste nya författarna i afrikansk litteratur. Han debuterade 2015 med "Fiskarmännen", en historia som inte gick att sluta läsa, trots att jag hade tryck över bröstet och ont i magen under långa partier. Ben är nio år, med tre storebröder som han står väldigt nära. Det de säger är hans lag. En dag får pappan jobb långt hemifrån och försvinner för en lång tid. Bröderna, som varit hårt hållna, utnyttjar friheten med att bland annat gå till den förbjudna floden för att fiska. På hemvägen en dag stöter de på galningen  Abulu som slänger ur sig ett varsel. Det är starten på en väg som leder rakt ner i avgrundsdjupet! Brödernas värld förgiftas av varslet och innan det hela är över har hela familjens liv raserats.
Det är obehagligt, obekvämt och dramatiskt. Men man måste läsa vidare för att få veta var det ska sluta. Miljöbeskrivningarna får en att se förfallet, känna stanken av sopor och det är inga problem att sätta sig in i den slitna stadens liv.
Jag tycker mycket om hur hela boken är genomsyrad av ett mustigt språk och många färger. Det är tecken, varsel, liknelser och böner. Det är fotboll, skoluniformer och politik. Det är jams och palmolja.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20180921

En bok från Jenny

 

 Så var det helg igen och jag ska jobba.  Numera gör jag det var fjärde lördag. Det är ganska mysigt. Folk kommer in på biblioteket utan brådska, lufsar omkring och klappar böckerna innan de väljer. Små barn och deras föräldrar hänger i barnhörnan, leker lite med dockorna, läser högt, bläddrar och umgås. Det får mig att minnas hur det var under Hugos första år när vi travade iväg till Uppsalas stadsbibliotek flera dagar i veckan, till deras då nyfixade barnavdelning, där han sög på böcker  (och gärna på andra barn om de inte var snabba nog att krypa undan), lekte med klossar och bläddrade i böcker. Vi insåg snabbt att biblioteket passade oss mycket bättre än vad Öppna förskolan gjorde.

 Även i denna veckas boktips tänker jag hålla mig till Jämtland. Jag tycker att det är roligt och är mycket stolt över att vi har så bra författare som skriver om en del av Sverige som annars ofta bara figurerar i media när något negativt är på tapeten. Solveig Vidarsdotter härstammar från Frostviken, har gått gymnasiet i Strömsund och bor numera i Skövde. Hon har skrivit två deckare varav jag har läst den första; ”Isvittring”. Boken är en traditionell deckare där det som gör den speciellt  läsvärd är att den utspelar sig i Gäddede med omnejd. Den lille pojken Thomas mördas på elevhemmet. Polisen Ingrid har just återvänt till Gäddede efter att ha jobbat i Stockholm under några år. Det är inte helt enkelt att komma hem och försöka leva upp till sina egna och andras förväntningar. Storyn känns spännande och välskriven och jag har hennes andra bok; ”Nässelvrede” på min att läsa-lista.

Vi ses!

 

Jennys boktips        20180929

 

 

En bok från Jenny

 

När chansen dök upp att få skriva om bra böcker här så var det ingen tvekan!

Jag är en passionerad boktipsare som glatt delar med mig till alla jag träffar, vare sig de vill eller inte. En mycket stor del av mitt liv handlar om litteratur eftersom jag jobbar på bibliotek numera och dessutom ägnar en stor del av min tid hemma åt läsning. Eftersom jag är uppvuxen på Mullnäset, där det inte direkt vimlade av kompisar så lärde jag mig tidigt att uppskatta böcker som sällskap och det är väl den känslan, att böckerna är mina vänner, som följt mig genom livet. Nu har jag både en son och syskonbarn som också är bokslukare och det gör mig alltid lika glad när jag tänker på det. Min övertygelse är att en riktigt bra bok gör en lite klokare och får en att förstå andra människor aningens bättre. Empati och förståelse är egenskaper vi aldrig kan få för mycket av.

Mitt första boktips är en bok skriven av Elin Olofsson, en författare från Östersund. Hon har den där förmågan att beskriva sina karaktärer så att jag, efter att ha läst klart, lyfter blicken och tycker lite mer om människorna omkring mig. Hennes böcker får mig att komma ihåg att alla bär på sina sorger och erfarenheter som får dem att gå genom livet på sitt eget sätt.

"Gånglåt" är Elin Olofssons tredje bok och precis som i de två första böckerna så utspelar sig handlingen  i en liten, jämtländsk by.
Sångerskan och låtskriverskan Sonia, eller Salida som hon använder som artistnamn, kommer hem till Gärningsberg där hon vuxit upp. Nu bor hennes syster Gun-Britt på hemgården med sin man. Sonia har med sig sin assistent Harpan och till gården kommer också Jenny, Gun-Britts dotter. De ska spendera några sommarveckor där eftersom Sonia ska skriva sina memoarer och har bokat Jenny som fotograf. Mellan Sonia och Gun-Britt finns en massa ilska, konkurrens och avundsjuka och de kan inte träffas utan att bråka. Som vanligt i Elin Olofssons böcker är relationerna det väsentliga och det är i förhållandena mellan de olika personerna som saker händer. En stor behållning är också att miljön är  bekant och jag vet precis hur det känns att till exempel stå vid vägkanten, på en skogsbilväg, en svettig sommardag med en bärhink i näven, och myggorna som surrar runt björkslyn som en av personerna gör i boken.

 

 Vi ses!

Jenny