Jennys
boktips 20201122
Hej på er.
Igår kom så äntligen den första snön! Tyvärr så la den sig aldrig riktigt på backen utan virvlade bara runt lite. Speedy var den mest entusiastiska av oss. Han tjatade ut sig flera gånger och struttade omkring, som ung på nytt. Den där kaninen är mycket dramatisk och vet hur man gör det mesta av saker och ting.
Både jag och Hugo har varit förkylda med hosta och ont i halsen. Hugo har varit hemma i två veckor och jag i en. Men nu är vi coronatestade båda två och Hugo har fått veta att han inte har det och jag känner mig ganska optimistisk då vi har haft samma typ av förkylning. Han längtar till skolan och jag till mitt bibliotek.
Det ska bli intressant att komma till jobbet i veckan. De nya riktlinjerna är ju högst åtta personer på ett ställe och det ska gälla bibliotek också. Chefen skickade ut ett mejl igår som inte innehöll så mycket mer än att det kommer att bli anpassningar i verksamheten och att vi ska se till att ha långkalsonger och mössa på oss när vi jobbar. Så, jag misstänker att vi kommer att få stå utanför byggnaden och serva låntagarna. Å andra sidan är jag mest på min lilla filial där det aldrig är så många som åtta personer inne samtidigt utom klasser och de ska få komma som vanligt.
Jag längtar efter att denna pandemi ska gå över och allt ska bli som vanligt igen. Nu är jag en lyckligt lottad människa som får träffa folk både på jobbet och mina systrar med familjer med jämna mellanrum, trots att man ska hålla sig undan. Men jag saknar resten av familjen, Jakobs familj till exempel har vi inte träffat på evigheters evigheter. Samtidigt så är det skönt att tvingas vara hemma och inte göra så mycket. Bokhögen vid sängen sjunker sakta men säkert, sticktiden har utökats med rätt många timmar i veckan och jag har hunnit ta mig igenom ett antal bra serier och filmer på svt-play och Netflix.
Just nu tittar jag på ”The Crown” på Netflix och förundras över Margaret Thatcher som har en framträdande roll i den här säsongen. Mitt projekt just nu är att ta reda på mer om henne då hon verkar ha varit en mycket speciell premiärminister på ett mindre smickrande sätt. Den engelska kungafamiljen är ju också aningens speciella för att uttrycka det milt. Man önskar nästan att det skulle bli republik bara för att de stackarna skulle få en chans att bli lyckliga och leva normala liv. Fast jag antar att de inte ser så på saken själva.
Mitt boktips den här veckan har jag bokaffären i Strömsund att tacka för. I somras när jag var där och botaniserade så fick jag tipset om den. Faktum var att jag aldrig ens hört talas om den förut vilket gjorde mig lite stressad eftersom jag, som bibliotekarie, sätter en ära i att känna till betydande boknyheter. Jag läste på baksidan men köpte den inte. Redan veckan efter började den snurra runt i olika bok- och läsforum och jag började inse att jag missat något.
Den har blivit årets kanske mest rosade bok.
"Där kräftorna sjunger" av Delia Owens är namnet och jag kan bara stämma in i kören. Det gick inte att tänka sig i förväg hur den skulle vara och när jag började läsa var det bara att följa med i Kyas historia. Hon är yngsta barnet i en fattig familj som bor i den amerikanska södern, i träskmarken. Fadern super och misshandlar både fru och barn vilket får till följd att alla utom Kya, som är för liten, lämnar plåtskjulet där de bor. Det är svårt att berätta om boken utan att avslöja för mycket men det finns så mycket med den här boken som jag tycker om...
Kya och hennes liv är en del, beskrivningen av träskmarken och dess invånare en annan. Språket är bra och alltihop vävs ihop till något alldeles eget som jag saknar nu när jag har läst klart.
Ha det så bra så ses vi!