Jennys boktips    20200917                                                                                

 

 

                                                                                                                 

 

                                                                       

Hej på er!                                                                                                                                                                                                                                

Igelkottarna är ett minne blott. De har nog vuxit upp och gett sig iväg på nya äventyr. Men jag ska nog fixa en liten lövhög så att de känner sig välkomna om de vill övervintra i vår trädgård.

Vi har sett härliga pärhackarbilder i helgen från Mullnäset. Det verkar vara ett bra pärår.

Här i Uppsala är det också skördetider. Jag är mycket nöjd över min tomatodling. Länge trodde jag att det  bara skulle bli en ynka liten körsbärstomat. Vi delade den på tre för att alla skulle få smaka. Men så, nästan två veckor senare, upptäckte jag oväntat en till röd. Den smakade vi på igår och nu är det plötsligt minst tio ljusröda tomater på gång. Det kanske är allt mitt pyssel med dem som lönat sig. Varje dag småpratar jag och gosar med dem för att de ska känna sig glada.

 

För ett par veckor sedan när vi var ute  med bokbussen stötte vi på något spännande; citrongurka!

Jag fick med mig ett par stycken hem. De var klargula och runda.

Köttet var lite fastare än på en vanlig gurka och fröna lite större. Smaken var inte så uppseendeväckande, kanske lite mer gurksmak. Men det var kul att se och testa.

 

I början av oktober ska jag hem några dagar och hälsa på mamma och pappa. Jag längtar. Höst på Mullnäset är allt lite annorlunda än höst här. Eller så är det bara vad jag inbillar mig. Mysigt ska det i alla fall bli. Mysa är ungefär det enda jag vill göra så här års.

 

I helgen har jag läst något så ovanligt som en rolig feel-good. Så pass rolig att jag fnissade högt ett antal gånger. Boken heter ”En annorlunda allians” och är första delen i serien ”Familjen Bridgerton” av Julia Quinn. Daphne är den äldsta dottern i åttabarnsfamiljen Bridgerton. Året är 1830 och det viktigaste för Daphnes mor är att få henne bortgift. Hon är ju trots allt tjugo år. Problemet för Daphne är att hon är söt och trevlig och alla tycker om henne men de enda som vill gifta sig med henne är antingen gamla eller inte så smarta. Hon är en robust och klok person som ger svar på tal och inte går med på vad som helst.

Tänk dig den engelska societeten och så tänker du dig slagfärdiga människor som lever enligt den sociala normen men som ändå är mänskliga, har humor och tänker själva. Och tänk dig att du är en tjugoårig flicka som snart ska gifta sig och som inte har särskilt mycket koll på det äktenskapliga samlivet, trots att hon har äldre bröder som lärt henne ett och annat. Det blir ganska roligt. Och lägg därtill en ytterst generad mamma som känner sig tvingad att prata om fortplantning och en hustrus plikter med sin dotter (som gärna vill veta mer). Ja, det blir kul. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien och hoppas att den ska vara lika rolig.

Ha det så bra så ses vi!

 

Jenny



 

                                                                                                                    Boktips 20200822

 

                                                                                                                    Äldre boktips!