Jennys boktips    20200422                                                                                         

Så har påsken passerat och så här i efterhand får jag ändå konstatera att det blev ganska mysigt. Vi gjorde ett par cykelutflykter, hängde i trädgården och premiärgrillade.

Fast visst längtar vi fortfarande oerhört mycket efter Mullnäset, föräldrar och fastrar. Men snart är sommaren här och då kanske vi får åka hem. Det är väl i alla fall det vi klamrar oss fast vid.

Denna vecka har våren kommit på allvar till Uppsala. De långa ljusa kvällarna lockar fram folk och man hör barnskratt och tjoande till ganska sent. Hugo och hans kompisar har också drabbats av vårkänslor och är ute och hänger så länge de får. Helgen ägnade vi åt att plantera. Eftersom jag kommer att börja jobba efter semestern redan i mitten av juli i år (och ja, jag blir grinig och kinkig varje gång jag tänker på det) så har jag vågat mig på att så tomater. Kanske att de ska klara sig om jag är hemma och pysslar om dem. Anledningen till min tråkiga semester är för övrigt att på grund av Coronaviruset så får man inte semester utanför sin tilldelade period på mitt jobb den här sommaren. Jag tycker att det är surt att jag ska vara i Uppsala tre veckor längre än alla andra i familjen och jobba. Men, det är inte mycket att göra.

Den här veckan fortsätter jag på temat Torgny Lindgren.

Under påskhelgen lyssnade jag på ”Lundströms bokradio” som är ett radioprogram på p1 och också finns som podd. Under tre tillfällen diskuterade Marie Lundström, Marie Göranzon och Olof Wretling boken ”Ormens väg på hälleberget” av just Torgny Lindgren. Däremellan lyssnade jag på Torgnys egen inläsning av boken från 1983 som också lagts ut i samma program.

Jag har ett mycket vagt minne av att jag sett den som film eller möjligtvis tv-serie i min barndom. Förmodligen satt jag inne hos farmor, sippade på en stor kopp te och åt kvällsmackor och mös. Det var så det oftast gick till när jag såg alla de där klassiska serierna som inte på något sätt var anpassade för min ålder och som jag inte alltid förstod. Mitt minne av ”Ormens väg på hälleberget” var en fruktansvärt obehaglig Stellan Skarsgård i päls, gjord av hundskinn har jag nu fått veta. Jag minns också att det var något med en kniv och att någon hämnades på Stellan. Nu när jag lyssnat på bokcirkeln och boken så har historien klarnat och jag förstår varför det var så obehagligt. Det förvånar mig en aning att jag ens fick se det, men om jag satt hos farmor så tyckte nog hon också att det var mysigt när vi satt där och det är inte ens säkert att mina föräldrar visste att jag tittade. Det är i alla fall en fruktansvärd och fantastisk historia! Jag kan varmt rekommendera både boken och bokcirkeln.

Ha det så bra! Vi ses!

 

Jenny

 

 

 

 
 

  *                                                                                Boktips 20200408

 

                                                                                    Äldre boktips!