Jennys
boktips 20200319
Vi lever i underliga tider. Jag har varit hemma hela veckan bara för att jag har haft lite ont i halsen. I vanliga fall hade jag knappt tänkt på det. Hugo har varit hemma i två dagar för att han hostade lite. Det känns konstigt men ändå som att man inte har något val.
Utanför fönstret är det en strålande vårsol. Den ende just nu som trivs är kaninen. Han får kärlek, mysmorgnar och långa promenader i parken varje dag.
I morgon ska jag nog försöka ta mig på jobbet i alla fall. Biblioteket är annars en av de få platser häromkring som kämpar på. Vi har öppet trots stort manfall i personalen.
Min stora oro för egen del är påsklovet som för tillfället är i farozonen. Planen är att vi ska vara en hel vecka på Mullnäset, men på mitt jobb har de meddelat att alla som sökt semester ska vara beredda på att de måste jobba om behov finns. Torkel vet inte heller något om sin semester. Även han kan behöva finnas på plats. Annars har vi det ju långt ifrån sämst. Vi riskerar inte att bli av med våra jobb. Om skolan stänger för Hugo så reder vi ut det och han klarar sig. Men, när man läser om taxichaufförer som inte får några körningar, restauranger som inte har gäster, folk som sägs upp och liknande, ja då får jag ont i magen. Och varje dag som skolorna kör på så känner jag mig lättad eftersom skolan är den trygga punkten för så många barn och ungdomar. Dessutom kan jag för mitt liv inte förstå hur de yngre barnen ska kunna plugga självständigt hemma. Det krävs disciplin och föräldrar med tid för att ro det i hamn, och det har långt ifrån alla.
Jag vill tipsa om en bok som har upprört mig på så många sätt! Boken är välkänd vid det här laget men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Det är ”Kring denna kropp” av Stina Wollter.
Mycket av det hon skriver har jag hört förut, i hennes sommarprat, i intervjuer och liknande. Berättelsen om hennes syster Ylva och hennes anorexia är välbekant. Men den berör mig lika mycket varje gång ändå eftersom den är så hemsk. När Stina Wollter förklarar varför hon är den hon är, högljudd, utåtriktad och att hon tar plats så känns det fullständigt logiskt och mycket sympatiskt. Jag har annars ofta svårt med alltför yviga människor. Det känns också oerhört viktigt att hon pratar om det här att man måste passa in i mallen för att få finnas. Som hon skriver, utseendet är en mycket liten del av en människa, och allt det där andra, som finns inuti, är ju så oerhört mycket viktigare. Varför skulle man vara en bättre människa om man är smal eller snygg?
Hon skriver mycket om allt det hat och de trakasserier hon får utstå.
Jag har naturligtvis också blivit utsatt för dumma kommentarer, tafsande och dömande genom åren liksom de flesta, vilket under många år gav mig extremt dåligt självförtroende. Men när jag läser boken så inser jag att jag nog varit lyckligt förskonad trots allt. När jag förstår hur det är att vara ung tjej idag, med sociala medier och nätet i stort, så får jag ont i magen! Hur kan NÅGON tycka att det är okej att kommentera och antasta andra människor? Stina Wollter poängterar, vilket jag tycker är det viktigaste, att det inte är några enstaka nättroll som håller på med det här utan helt vanliga killar, män och gubbar, samt ett antal kvinnor, som av någon outgrundlig anledning tycker att det är fullständigt legitimt att skicka elaka kommentarer, sexinvitationer och bilder till främmande tjejer och kvinnor. Om jag skulle upptäcka att någon i min omgivning höll på så så skulle det inte bli roligt för den personen!
Vi ses!
