JULI 2021

UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET

Det var precis som förr i tiden, när vi hade pimpeltävling på påskdagen, fast nu var det midsommardag, och vi hade tipsrunda med tio frågor: Det var en från Bunäse som vann!

Så än en gång; ”Grattis Karin!”

Efter en mestadels varm juni har vi fått en solig juli. Många tycker det är toppen med 28 grader varmt och torrt, medan andra blir helt maktlösa i denna temperatur. Själv tillhör jag den senare kategorin, men jag är ju så lyckligt lottad att jag kan göra mitt beting, innan hettan slår till på dagarna, och sedan kan jag ha en lång siesta bakom nerfällda persienner.

Om det inte vore för de s….s retsamma flugorna och de inande myggorna, skulle det vara helt perfekt. Kanske en aning varmt, men om man bara behöver vända blad i boken då och då, går det bra. Den senaste veckan har jag läst den sjunde boken om de sju systrarna, skriven av Lucinda Riley, som så tragiskt dog i cancer för ett par veckor sedan.

Det var min kusin Elisabeth i Täby, som förärade mig den första boken på min födelsedag för ett par år sedan. Då tyckte jag att det var ett fyndigt upplägg, och att det var intressant att läsa om de sex adopterade systrarna, som presenterades i varsin bok. Nu var vi alltså framme vid den sjunde, och som vi trodde sista boken. Den kom med en nära släkting från Uppsala för en vecka sedan. Nu skulle vi få reda på hur det förhöll sig med saker och ting. Men nej! Efter hundratals sidor av (ganska ointressant) läsning lyckades hon ändå inte knyta ihop säcken. Det kommer en fortsättning. Kanske. Att hon varit sjuk de senaste åren kan möjligen ses som en förmildrande omständighet.

Ikväll börjar jag läsa en ny bok, som även den kommit med tåg och bil från Uppsala. Kanske blir det en deckare.

Det har regnat idag. Skönt för både människor, djur och växter. Lika bra att få en vilodag, för färgen har tagit slut, men det fanns lite mat i frys och kylskåp, så även om Coop har stängt på grund av cyberattack, har det gått bra.

Mina älsklingsmänniskor är hemma i nästan tre veckor, och min son ses för det mesta stående på en stege målande det som är högt på vårt hus. Jag kan måla det som är närmare marken, men jag är inte säker på att jag är riktigt betrodd. Han är så ordentlig och noga. Jag tror det är en egenskap han har fått från ”farsia”. Vi kommer i alla fall att ha ett fint nymålat hus innan det blir höst. Endera dagen får vi väl åka och köpa både färg och mat.

De små älvorna med den friska aptiten och det häftiga humöret får rikligt med motion, när de springer ner till sjön för att bada och upp igen. Trevligt att de verkligen får bada medan de är här på sommarlov.

Nästan varje dag tar de en eller två roddturer med sina föräldrar, för nu ska de lära sig ro ordentligt. Det har varit många roddlektioner den senaste veckan. Det har rotts så mycket, så jag har hört att det blivit skavsår i rumpan på vissa.

Härom natten sov stockholmare och uppsaliensare i tält på Rivallen. De kom hem lagom till lunch nästa dag helt urlakade och rökluktande, men när de sovit en natt var de pigga igen.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Aldrig kan jag minnas att det har vuxit som i sommar. På bara några dagar växer sig ogräset i mitt tynande jordgubbsland meterhögt. Det blev jag varse häromdagen, då jag fick ett infall och gick för att se om det blir några gubbar i år. Blomningen var ymnig vid midsommartid, och nu fanns det ett och annat rött bär under allt det gröna, som jag lyckades forsla bort under den halvtimme, som jag stod ut, innan knott och myggor skrämde mig därifrån. Tyvärr är det någon mer än jag, som tycks ha tillgång till mitt en gång så fina jordgubbsland. Vem det än är, är det en bortskämd rackare, som inte fått lära sig att man ska äta upp det man tagit för sig, för det ligger halvätna bär lite här och där mellan plantorna. Nåja, bara det blir en jordgubbskräm till älvorna sista sommarlovsveckan i augusti, så reder det sig.

Det är alltså så, att familjen rest tillbaka till storstan igen för att jobba och åka på kollo, innan de kommer tillbaka i augusti. Det passar mig precis, för då har jag något att se fram emot innan det blir mörkt om kvällarna igen.

Eftersom det tillfälligtvis, tror jag, blivit lite vanligare sommarväder, dvs blåsigt, molnigt och en och annan regnskur, passar jag på att måla lite och gör eftersatt trädgårdsarbete. Källardörren har fått ny blå färg liksom uthusdörren. Det lyser så vackert mot blåklockor och riddarsporrar. Och när sommaren är slut, kommer dörrarna att ha sin klara färg kvar fast sommarens vackra blommor vissnar och dör.

För någon vecka sedan började ett par svalor bygga bo på farstukvisten på ett riktigt listigt ställe, som man fick leta efter för att få syn på. Lite sent, men om de inte osnyggar och bajsar på folk, som går ut och in i huset, kan de väl få hållas. Det var den allmänna meningen i hushållet då, för svalor betyder lycka, hade vi hört. Nu har det gått ett par veckor och svalorna flyger fortfarande omkring med byggmaterial i näbbarna, men de tycks inte komma längre i sin familjebildning. Det verkar inte finnas några ägg, ej heller några ungar, och tittar man närmare på boet, ser det inte särskilt stabilt ut. Så jag tror att det helt enkelt är ett par nyförälskade ungsvalor, som tränar lite inför nästa sommar, då allvaret kommer. Det kan vara en vanlig sommaromans, som ”vi alla” upplevt någon gång i ungdomen.

Som de flesta sommarförälskelser slutar det lyckligt, åtminstone då man tittar tillbaka på dem, och nästa sommar hittar man någon annan, som man förhoppningsvis bygger bo med. Det är så det är här i livet.

Jag har vunnit på postkodlotteriet! Igen. Det är minsann inte första gången heller. Med jämna mellanrum ringer man och vill att jag ska förbinda mig för en lott till, för jag har bara en, som jag haft i åratal, och det tycker jag räcker. Men nu vann jag på min enda lott. Så jag ska försöka lösa de jättesvåra men roliga kryssen i Allers i sex veckor framöver. Den korsordstidning, som jag vann förra gången, är lite tråkig, för jag kan lösa alla kryssen i den.

Allerstidningen har ett extra rum i mitt hjärta ända sedan jag som liten flicka, brukade få buntar av gamla Allers, när vi hälsade på hos Örjan. Jag minns fortfarande de roliga serierna som den om Tjalle Tvärvigg och de fina pappersdockorna, som man kunde klistra upp på kartong och klippa ut. Det var så roligt att rita nya kläder till dem.

De roliga serierna tycks ha försvunnit, men i gengäld har tidningen en fin korsordsbilaga.

Jag har hört att det är rikligt med hjortron på myrarna i år. Kanske kan det svalare vädret hejda utvecklingen lite, så att det finns några kvar att plocka, då sonen kommer om några veckor. Det börjar tryta i vårt frysboxlager, så det behöver fyllas på. Det är bra gott med nykokt myltsylt på våfflorna och pannkakorna.

Idag är det i alla fall inget väder att gå ut och plocka bär i, nej det är grått och blåsigt. Inte så kul för dem, som börjar sin semester nu, men jag har det skönt inomhus med en brasa i min nysotade braskamin. Om ca fyra dagar blir det sommarvarmt igen, om man får tro den lokaltidning, som jag läser på nätet varje morgon.

Ha en fortsatt skön sommar!

Barbro Lucia  

Betraktelse juni 2021

 Äldre betraktelser