JUNI 2021

UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET lyser det gult, riktigt vackert, och vinterns stora snödriva är glömd. Vadå, snödriva? Det var ju länge sedan. Ja, det var ju några veckor sedan. Och till och med bakom huset är det snöfritt nu.

Gräset växer så det knakar. Jag klipper lite varje dag, men maskrosorna är listiga rackare, som tycks krypa ner i marken under själva klippningen, för att dyka upp igen, så fort jag stannat gräsklipparen. Jag har inget emot maskrosor som sådana, gamla kulturväxter och allt…

MEN JAG VILL INTE HA DEM PÅ MIN TOMT!

Så är det. I klartext: jag är både rasist och fascist när det gäller att bekämpa det som växer på min tomt. Tyvärr har jag misslyckats med att utrota lupinerna, som jag glatt införde för ca 15 år sedan, för jag tyckte de var så vackra. Inte visste jag då, att de var invasiva rackare, som tränger ut andra arter.

Det har ju blivit så populärt att göra det bekvämt för humlor och bin, så nu har jag beslutat mig för att låta bli att klippa vissa delar av gräsmattan och kalla det för blomsterängar. På så sätt förorenar jag ju mindre också. Visserligen drar min relativt nya gräsklippare från ifjol, ganska lite bensin, men det är klart, kanske det hade varit bättre med en get. Det var vad min ”stockholmske son ” föreslog, när jag en försommar för några år sedan klagade över klippeländet.

Det förslaget visar bara att det inte behövs mer än tjugo år i huvudstaden för att tappa kontakten med den verklighet, som vi bybor fortfarande lever i. Inget ont om min son, som arbetar för brödfödan varje dag, och jag är så glad, för snart är ”alla” vaccinerade, och till midsommar kommer hela familjen, något som inte hänt på länge. Noga räknat ett och ett halvt år.

Roligt är också att vi upptagit arbetet i byföreningen, vilket legat nere i snart ett år. Jag hörde just att det börjar ordna sig angående smittspridningen både här och där. Det är glädjande, men det får mig att fundera över pandemier och sjukdomar, som hotade både barn och vuxna för en eller ett par generationer sedan. Mina föräldrar brukade prata om ungdomskamrater som gått bort i både barnförlamningen och lungsoten.

Själv fick jag vaccin mot både tbc och smittkoppor i första eller andra klass i skolan, och i början av sextiotalet kom de första sprutorna mot polio. Eftersom jag i hela mitt liv blivit väldigt sjuk i olika influensor, är jag oerhört tacksam för att jag fått vaccinera mig nu, innan jag drabbats av kovid-19.

Därför blev jag närmast bestört, när jag på FB kom i kontakt med olika konspirationsteorier om viruset och vaccinationer. Utan att blanda mig i, har jag ”tjuvläst” kommentarer. Det liknar mest någon slags sekt, som får tag på ”sanningen” någonstans, jag vet inte var. De invigda vet att vaccinet är ett farligt gift, vars uppgift är att ta död på folk, eftersom det finns för många människor på vår planet. Jag trodde inte att de här åsikterna fanns, förrän jag såg ett program på TV i vintras. Det handlade om motståndet när det gäller vaccination av småbarn mot farliga barnsjukdomar t ex mässlingen.

Apropå mässlingen; aldrig har jag varit så sjuk, som när jag vid fyllda trettio fick mässlingen. Där låg jag med hög feber, nedfällda persienner och svettades med rödblommande utslag på kroppen i flera dagar. Det var inte roligt, men jag repade mig så småningom även den här gången. Efteråt förstod jag att den barnsjukdomen kunde vara dödlig. Summan av det hela är att jag är både glad och tacksam för både vacciner och mediciner, som hjälper en människa i riskzonen att leva ett normalt och rikt liv den tid man har på denna jord. Fram för allt tror jag på och litar på läkarvetenskapen och den utveckling, som pågått sedan Hippokrates på 400-talet f Kr, även om dagens sjukvård inte kan göra underverk.

Har någon hört göken i år, undrar jag, som bara har hört storspoven och lommen hittills. Kanske beror det på min falska hörsel, som inte kan uppfatta alla naturljud, har jag förstått. Men vi har stora fåglar här. Det som jag i min okunnighet trodde var en stor mås, visade sig vara något så sällsynt som en blå kärrhök. Och en relativt stor uggla flyger omkring här i dunklet om kvällarna. Jag har googlat mig till att båda arterna lever av möss och annat, som vi gärna avstår från att ha i närheten. Dessutom smyger grannens katt omkring här, när den tror sig vara ouppmärksammad. Men jag har sett spåren i min rabatt. Förmodligen börjar kattf-n bli gammal och lat och tycker att den lösa jord jag lagt på rabatterna, är perfekt att sätta klorna i. Att den vet att den gör något olovligt förstår jag på hans sätt att uppföra sig. Jag behöver bara öppna dörren och säga: ”Hej, Katten” så pilar den iväg runt jordkällaren och förvinner så snabbt den kan. Förmodligen har min röst någon obehaglig frekvens i hans gamla öron, som gör att han sticker.

Det har varit högsommarväder i flera dagar, och jag använder sommarrummet nästan dygnet runt. Genom de öppna fönstren och dörren kommer diverse både bjudna och objudna individer in. Oftast är det välkomna gäster, som blir bjudna på en kaffeskvätt och en skorpa. Men man får se upp med både ekorrar och annat. Ekorrarna har varit här och letat efter det mathak, som de så bekvämt kunde besöka här i vintras, men nu har jag inte sett dem på en tid. Kanske har de hittat fågelhuset under häggen bredvid lekstugan och märkt att det var tomt. De har nog dragit vidare, byggt bo och fostrar barn.

En som definitivt både byggt bo, i min enda tall, och fött barn, är den skata, som jag observerat några dagar då jag klippt gräs. När hon slinker in i den risiga bostaden blir det ett förfärligt pipande därinne.

Sommarrummet är populärt bland både humlor och fjärilar nu, när jag ställt ut en del växter inför sommaren. Jag har både gurkor, paprikor, chili, basilika och en del förvuxna krukväxter. I går kom en liten fink eller tätting av något okänt (för mig) in och det var ett enormt pipande och flaxande innan den hittade ut igen. Jag var alldeles utflippad efteråt, men det behövdes bara någon timme i soffhörnan innan jag kunde ta itu men nästa uppgift, som var att titta på den australiensiska evighetsserien Mc Leod´s döttrar.

I Australien verkar det vara hett hela tiden och det övergår mitt förstånd att de både orkar sköta sina stora gårdar, intrigera och ha relationer och kärlekshistorier i detta klimat. Ja, det är klart det är mest unga människor. De äldre får stroke eller hjärtinfarkt och dör, om de är för besvärliga. Det är lite oklart vilka som är de där döttrarna, men det spelar inte så stor roll, och snart slutar jag titta på den serien. Jag brukar bara titta på nyheterna under den ljusa årstiden.

Nu har jag suttit och skrivit ett par timmar, och det slår mig att dagen är i full gång. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det kan bli en vacker dag med ett stilla sommarregn idag. Kanske dags att sätta på sig byxor med ben och en T tröja med ”renålogga” på. Efter frukosten ska jag ta mig en promenad västat, som man sa förr. Jag ska sätta upp några affischer på deras anslagstavla, och om Gunnel är hemma får hon justera protokollet från mötet i söndags.

Så det finns en del att göra i försommarvärmen. Bl a har jag några trasmattor, som väntar på en omgång med rotborste och grönsåpa.

Glad midsommar!

Barbro Lucia

Betraktelse maj 2021

 Äldre betraktelser