NOVEMBER 2021

Utanför mitt köksfönster är det grått och ruggigt, men det är inte på något sätt ovanligt så här års. Den första snön har kommit och smält bort, den andra snön har kommit, och nu är frågan: ska den ligga kvar?

Så här i mitten av november är det lätt att förfalla till tankar om livets förgänglighet, särskilt som vi i byn har förlorat en medlem igen. Min svåger och granne Yngve har gått bort, men det finns många fina minnen kvar. På väggen har jag ett vackert skåp, där jag förvarar mina finaste glas, och på altanen står ett välgjort matbord med stolar till. Allt tillverkat av Yngve på den tiden då han höll på med snickerier. Alla dessa ting påminner om roliga stunder med personer, både levande och nu bortgångna, från förr.

Jodå, jag fick mina nya fönster i tid, innan mina kära stockholmare kom på höstlov. Så nu tittar jag ut genom, som det känns, stora rutor omgivna av vitt fönstervirke. Det blev mycket ljusare, tycker alla, som kommer in här, trots att jag inte hängt upp alla fönsterlampor än.

Men säg vilken lycka som är beständig! Alltid ska något oroa. Mitt internet gillade inte det nya fönster, som routern alltid stått placerad i. Inte förrän min bror och min son lyckats hissa upp den i en vinglig korg ca 75 cm upp i fönstret fungerade det. Inte är det vackert, men vad spelar det för roll, bara jag får kontakt med yttervärlden! Jag är beroende av min dagstidning och mina kontakter på Facebook för att må bra. Dessutom måste man ju ha tillgång till internetbanken för att kunna betala räkningar. Det är egentligen inte klokt vad man är beroende av internet!!!

Lyckligt ovetande om den magi? och andra oförklarligheter??, som ligger i luften, satte jag mig framför teven för att låta mig upplysas och roas av diverse nyhets- och underhållningsprogram som mitt programutbud ger. Störningar!!! Tre kvällar i rad bråkade min TV så till den milda grad, att jag allvarligt funderade att kasta ut den genom fönstret. Men vid närmare eftertanke förstod jag att det var en dålig idé: dels därför att jag inte orkar lyfta och kasta apparaten i fråga, dels därför att det vore synd på mina nya fönster. Så när jag med resignation i mitt sinne satte mig att avnjuta ”Fråga Doktorn” och andra uppmuntrande program på måndagskvällen fungerade utsändningen perfekt. Inte en enda störning på flera timmar! Det måste vara något lurt där ute i atmosfären.

Äntligen har mina småfåglar fått mat i fågelbordet. Jag tror jag kunde räkna till tjugo talgoxar och blåmesar, som pickade i sig solrosfrön i morse. Och den första domherren för säsongen har varit här. Snart kommer väl ekorrarna sättande också, kan jag tro.  Jag har lagt märke till att ”fjellsköra” har gjort sig hemmastadd här på senare tid. Och flera koltrastar har vistats i träden. Ska de vara här i oktober-november?

En natt för några veckor sedan överraskade jag några rådjur, som gjorde sitt bästa för att tugga i sig den enda rosenbuske jag har.  Nåja, den förtjänar knappast att kallas rosenbuske, för den har producerat ca en blomma per sommar i flera år, men den står där av nostalgiska skäl. Glädjande nog tycks inte ölandstokar vara något för ett hungrigt rådjur, så de står orörda fortfarande med en och annan gul blomma.

Om någon vecka börjar adventstiden och den gamla kartongen med ljusstakar och stjärnor har hittat vägen från översta hyllan i ”finförrådet” till altanen. Nästa steg är att ta in allt och kolla om det elektriska fungerar. Gör det det är det fritt fram hänga upp, ställa fram och knäppa på. Det får lysa och skina sex veckor framöver. Ljus och mys behövs under den här mörka tiden, kanske kan man knappa in på D-vitaminerna, om man får tillräckligt med ljus inomhus.

Nu har vi äntligen kommit igång med föreningslivet igen. För en tid sedan satt vi kring Marlen och Sunes bord i deras trivsamma kök på Tre Tallar och gjorde upp om inriktningen på aktiviteterna den närmaste tiden. Vi börjar med en föreställning från Estrad Norr i advent och slutar året med Mellandagskams.

Till sist kan jag rapportera från mitt nuvarande husorgan Grönköpings Veckoblad (tre gratisnummer) att anti-vaxrörelsen i Grönköping inte fått något fäste, utan att grönköpingsdamerna fortsätter vaxa sig för att ta bort generande hårväxt, precis som vanligt.

Med detta lugnande besked, och annat av liknande kvalitet i ryggen, planerar jag att fira de närmaste veckorna med liv och lust främst genom att lysa upp tillvaron med hjälp av el, batterier och stearinljus.

Julstök med måtta är mitt motto

Barbro Lucia

Betraktelse Oktober 2021

 Äldre betraktelser