 |
Mats' berättelser 20210125 |
Tidigare berättelser: Nils Massagoffar och Västgården (4)
Arvskifte, auktion, bouppteckning och förmynderskap
År 1846 skulle nybyggarsonen Mattes Larsson fylla 72 år och hans hustru Gunella Nilsdotter var ett år yngre. Rent formellt hade sonen Nils övertagit kronohemmanet fyra år tidigare, men som framgår av nedanstående handlingar var affären inte helt avklarad inom familjen. Möjligen började också föräldrarna känna krafterna tryta, även om modern kom att leva ytterligare 14 år. Yngsta dottern Kerstin hade året innan gift sig med gårdens dräng Eric Nilsson från Öjarn och äldsta dottern Gertrud gifte sig i början av juni med änklingen Pär Zachrisson i Espnäs.
År 1846 den 16 junii inställde sig undertecknade hos bonden Matts Larsson i Renålandet, Ströms socken, för att på begäran arfsdelning förrätta emellan hans härwid nu närwarande barn nemligen: sonen Nils Mattsson myndig samt döttrarna Gertrud gift med bonden Pär Zachrisson i Espnäs Kerstin gift med hemmans-tillträdaren Eric Nilsson i Renålandet samt oförsörjde döttrarna Gunilla och Märit Mattsdöttrar, hvilkas rätt wid detta tillfälle bevakades af deras äfven närwarande interimsförmyndare bonden Anders Strömstedt i Öhn.
Arfwingarne och föräldrarne öfwerenskommo att i wederlag eller ersättning för de bröllop de gifta döttrarna bekommit skulle de ogifte Gunilla och Märet af oskiftadt bo eller af redan bestämde köpesumma för Matts Larssons härstädes innehafde hemman hwardera erhålla 40 riksdaler banco som genast bör till deras förmyndare utbetalas för att af honom i laga ordning förvaltas samt dessutom 2 tunnor korn hwardera, hwilket af föräldrarne nu skulle omhändertagas och wårdas intill dess barnen träda i gifte då detsamma bör till dem utlemnas.
Därefter genomgicks boets skulder, nämligen; till Ströms kyrka inkl ränta 58 riksdaler 16 skilling, till födorådstagaren Jöns Mickelsson i Kärrnäset inkl. ett års ränta 31,24, till nybyggaren Eric Jonsson i Finnvattnet 38,00 och till avlidne drängen Mårten Mickelssons i Kärrnäs arvtagare inkl. 3 års ränta 23 riksdaler.
Allt således 150 riksdaler och 40 skilling. Sonen Nils fick ansvara för dessa skulder samt bröllops-ersättningen till de två systrarna och detta blev då hans jordalösen, d.v.s. hans betalning för hemmanet till systrarna enligt en avhandling som upprättats 1842.
Förutom skulderna ovan fanns också en del smärre till drängen Olof Swensson i Renålandet, bonden Pär Zachrisson i Espnäs, drängen Eric Mattsson i Renålandet och sonen Nils, hemmans-tillträdaren. Dessa skulle fadern själv betala och för det tog han undan två fordringar; en till Jonas Jonsson i Tullingsås, 53,16 och en till nybyggaren Pär Sköld i Risede, 16,32.
Dessutom var sonen Nils skyldig 86,32 för ett stokreatur och mågen Eric 80 riksdaler för en timmingsmärr, men de beloppen skulle avräknas vid arvsdelningen.
Innan lösöret och annat fördelades på fem lika lotter så undantog föräldrarna det de ansåg sig behöva för framtiden:
1 tennskål, en tenntallrik, 4 postlinstallrikar, 2 ljusstakar, 2 par bordknifwar, 1 fäll-knif, 1 tratt, 1 ljuslykta, 1 större glasflaska, 2 smärre d:o, 1 supglas, 1 liten kop-parkittel, 1 tennflaska, 2 liar, 1 handbila, 2 justrar, 1 lysjern, 1 texel, 1 gryta, 1 fot-panna, 2 stekpannor, 1 gräf, 1 björnjern, 4 räfjern, 1 fårsax, 1 skräddarsax, 1 jern-stör, 1 skyffel, 1 huggyxa, 10 tråg, 3 bunkar, 3 skålar, 3 lockbyttor, 1 mjölkstäfwa, 1 sil, 1 tjärnhålk, 2 sorpbyttor, 2 hankbyttor,3 koppar, 2 fat, 1 bryggkar, 3 smör-mått, 1 åkskrinda med jernstänger, 1 par messingringar, 1 jernskopa, 1 kaffe-panna, 1 d:o brännare, 1 d:o bricka, 1 spann, en halfspann, en kappe, 1 wäggur, 1 matspann, 2 skinnsäckar, 1 matsäck, 1 drikskanna, 2 fällar, 2 dynor, 2 kuddar, 1 slädfilt, 1 öfwergåttswahr, 1 handkläde, 2 lobössor, 1 betsman, 1 räcknagel, åtskillige böcker, 1 båt i hemsjön, 1 gammalt nät, 1 ko Droppel, 1 ko Blomkind, 1 oxe och 4 getter.
Härefter följer bara kreaturen och det mest värdefulla på var lott:
Lott 1: 1 ko Kruskind, 1 ko Gullsi, 1 kalf Löfgås, 2 getter, 4 får, 1 killing, 2 fällar med täcke,
1 killskinsfäll, 4 bettre och sämre nät, 1 silfwerbägare wäger 3½ lod, 1 selatyg, 2 dunkuddar.
Lott 2: 1 ko Snökind, 1 qwiga Gullros, 1 qwiga Gullfak, 2 getter, 4 får, 1 killing, 2 fårludna fällar,
1 klippingsfäll, 1 bolstervar, 2 dunkuddar, ½ uti en större gryta, 1 tennfat, 1 wäfstol med rännstolar.
Lott 3: 1 ko Löfros, 1 ko Krittind, 1 kalf Gullblom, 2 getter, 4 får, 1 killing, 2 fårludna fällar,
1 klippingsfäll, 1 bollsterwar, 2 dunkuddar, 1 tennfat, 1 selatyg, 4 bättre och sämre nät, 1 grytskåp.
Lott 4: 1 ko Stjärnros, 1 ko Linnros, 1 kalf Örgull, 2 getter, 4 får, 1 killing, 1 tennfat, ½ uti en större gryta, boets andel uti en slipsten, 1 fårluden fäll, 2 klippingsfällar, 1 killskinnsfäll, 1 yllebollster,
4 bättre och sämre nät.
Lott 5: 1 ko Swan, 1 ko Örswart, 1 kalf, 2 getter, 4 får, 1 killing, 1 fårluden fäll, 1 klippingsfäll,
1 killskinnsfäll, 1 gammal fäll, 1 bollstervar, 3 dunkuddar, 1 silfwerbägare, 1 gryta bättre, 4 nät.
Varje lott värderades till 119 riksdaler och 40 skilling. Därefter skedde lottkastningen:
Protokollet är fört av Per Holm i Jonsgård, som varit förrättningsman tillsammans med Olof Swensson i Tullingsås. Som brukligt var avsattes 1/8 procent av värdet till socknens fattigkassa.
Idag kanske man undrar varför det inte är de gifta döttrarna som står med i handlingen, utan deras makar. Ända fram till 1921 var inte gifta kvinnor myndiga, utan maken var deras förmyndare. Inte heller ogifta kvinnor var myndiga utan stod under faderns förmynderskap och om han avled kanske en bror, eller annan manlig släkting eller en helt utomstående som tillsattes av häradsrätten. Att gifta kvinnor blev myndiga för exakt 100 år sedan, 1921, lär ha samband med att det var året för de första allmänna valen för både män och kvinnor.
Först 1865 blev en ogift kvinna myndig vid 25 års ålder och 1884 sänktes myndighetsåldern till 21 år. I det här fallet hade kvinnorna i alla fall någon fördel, för först 1845 hade arvsrätten blivit lika mellan män och kvinnor. Kanske var det också därför man hade väntat med arvskiftet. Tidigare hade en dotter ärvt bara hälften mot en son. Nils skulle då ha ärvt 1/3 och systrarna 1/6 vardera.
Tre dagar efter arvsdelningen, fredagen den 19 juni, såldes Gunillas och Märets andelar på offentlig auktion. Detta hade sannolikt kungjorts från predikstolen i Ströms kyrka senast söndagen innan. Som framgår av auktionsprotokollet så fick de själva ropa in om de ville ha något av det som fallit på deras lott. Det mesta löstes inom familjen, men auktionen hade också lockat långväga besökare från ex. Gärdnäs, Alavattnet, Tullingsås och Bredkälen.
Åhr 1846 den 19de junii försåldes genom offentlig auktion bonden Matts Larssons i Renålandet omyndiga barn döttrarna Märit och Gunilla Mattsdöttrar i arf nästledne gårdag tillfallne egendom. Anstånd med betalningen lemnas säkre och godkände köpare till d. 1 nästkommande november.
Under auktionen gjordes 131 inrop och det totala värdet blev 318 riksdaler, 10 skillingar och 6 penningar. Korna inropades av Jöns Olofsson, Kärrnäs, Daniel Jönsson, Kärrnäs och Olof Swensson i Tullingsås; kvigorna av Anders Strömstedt i Öhn och ovan nämnde Jöns Olofsson.
Märet, som var 35 år gammal, löste själv en get, ett får, ett gräv, en bordduk, en kudde, samt en fäll och ett bolstervar. Gunilla, 32 år gammal, löste ett lamm, en bordduk, en kudde, en fårluden fäll med täcke, samt något jag inte kan tyda. Som jag berättat tidigare hade hon, som ibland också står som Gunild, vid denna tid också den tvååriga s.k. ”oäkta” dottern Gunilla Göransdotter. År 1852 gifte hon sig med änklingen Sven Svensson i Vedjeön (nuvarande Fabricius gård), och blev styvmor till hans sju barn, den äldsta 13 år och den yngsta drygt 1 år. När Sven blev änkling året innan hade han fått understöd av socknen bl.a. för det yngsta barnets vård. Även 1856 hade han behov av understöd igen. Då saknade han arbetsförmåga, samt medel att leja arbetskraft, och därmed saknade han möjlighet att stå för familjens försörjning. Troligtvis var det som Gunild fört med sig vid giftet också förbrukat. Två år senare såldes gården, men Sven och Gunild blev kvar som födorådstagare livet ut. Av barnen kom styvsönerna Sven och Olof senare att bo på Mullnäset i kortare perioder, och den 1-åriga Gunilla blev Nils Massa-Gunel i Skalet. Själv avled Gunild som födorådstagerska i Vedjeön 1910, nära 96 år gammal. På gården var det då gästgiveri som drevs av Klara och Nils Strömkvist.
Redan den 11 december 1846 avled Mattes Larsson av ”håll och styng” (lunginflammation) och den 28 i samma månad förrättades bouppteckning efter honom av Daniel Jönsson i Kärrnäset och grannen Eric Svensson på Östgården. Protokollet är skrivet av Daniel Jönsson, då Erik undertecknat med bomärke. Daniel kom bara några månader efter detta att bli Nils Mattssons svåger, då Nils gifte sig med Daniels syster Kerstin, och Erik var Nils tremänning. Bouppteckningen är intressant för den innehåller även Mattes kläder.
Åhr 1846 den 28 desember förrätades bouptekning efter förra bonden Matias Larsson i Renån som döden afled den 11 desember 1846 och efter lämnade sig fäm stk barn alla närvarande. Egendomen uptogs såsom han fans wara beskaffat wid dödstimmen hvilken uptogs efter följande wärde.
Mans gångkläder: 1 tulup med skinfoder något sleten, 1 lifrock blå utan foder gammal, 1 tulup gammal, 1 vardagskoft gammal, 2 jackor bätre oh semre, 2 par byxor af gråt walmar slitna, 1 blå jacka, 1 par byxor gammal, 2 lifwästar betre och sämre, 1 hunskinsmössa gamal, 1 rö mössa gamal, 1 par strumpor, 1 par läderskor slitna, 1 ul hatt fullgod, 4 små slagjern gammal, 1 håckyxa, 2 liar, 1 slipsten mäd jernås liten, 1 åkskrinna mäd jänstänger och målat, 1 lobössa bätre, 1 d:o sämre, 1 postilla eller samling af predikningar, 1 psalmbok, 1 d. oskattbara nådens tid, 1 nya testamentet och en natvardsbok, 1 ko wid namn blomkin, 3 gitter störr och smärre, 2 får större och mindre, 3 nät romm, 1 slantpung mäd mässinglås, 1 båt i körksjön, 33 dusin träskidor omålat.
Kommentarer: värdet av persedlarna ser ni på originalet. En tulup, eller tulubb, var en lång vinter-rock, ofta med fårskinnsfoder, som mest användes vid slädfärder. De röda mössorna ska ha varit ett kännetecken för jämtar. Ett ”römt” nät var stormaskigt. Med körksjön avsågs sannolikt Öjsjön, då man vid sommarfärder till kyrkan i Ström hade båtar vid Öjsjön i Ede. Och vad gäller 33 dussin omålade träskedar så fick vi lära oss att det var inte bara i Kärrnäset man ägnade sig åt detta arbete. De målades och fernissades och gav biinkomster då de såldes på marknaderna i närheten.
Vad gäller böckerna så blev jag nyfiken på en titel och kunde googla fram följande långa titel. Boken var skriven av dansken Jonas Ramus:
”Den korta och oskattbara nådens tid, huru den af alla människor bör noga i akttagas, rätt nyttjas och brukas, och det i anseende til wårt korta och owisza lif, samt de betydande fölgder, som äro döden, domen, de saligas och osaligas tilstånd i all ewighet, hwilket bör upmuntra de trogna, men wara en driffjäder för alla säkra och gudlösa, at i tid wända igen ifrån sina synda-wägar, och söka nåd hos Gud, medan den står til finnandes, på det wi måge undwika den tilkommande : wreden, och med glädje få möta wår själa- brudgumme, samt med honom ingå i den himmelska bröllops-salen. Öfwersatt från danskan af Haquin Enroth.”
Märet och Gunillas kvittens på att de fått sin andel efter faderns bouppteckning.
Uppenbarligen var det Nils som blev förmyndare för sina ogifta systrar. Efter att Gunilla hade gift sig kvitterade hennes make Sven Svensson ut hennes arv i omgångar. Vad jag förstår så är den här kvittensen, från 1854 på 193 riksdaler och 24 skilling, slutbetalningen. De två korntunnorna och de 40 bröllopspengarna fick han väl i samband med att de gifte sig.
Utaf min hustrus förmyndare Nils Matsson i Renålandet har jag nedanskrefne till fullo utbekommit min andel både i lösören, i fastighet som härmed qwitteras, Ström den 24 februari 1854.
Men vad hände med den andra systern, Märet Massa? Hon förblev ogift och kom att bli kvar hos sin bror Nils och hans familj, samt hos systern Kerstin och hennes familj, som byggt nytt på den del av hemgården som kom att kallas Västa bäcken. De första åren, fram till 1863, står hon antecknad som piga, vilket var vanligt för ”hemmadöttrarna”, men då skrev hon ett födorådskontrakt med brodern och svågern. Kerstin kunde förstås inte skriva under ett avtal eftersom hon som gift kvinna inte var myndig. Av kontraktet framgår att hon skulle ha ”nödigt och oinskränkt boningsrum tillsammans med åboerna” och ”så länge derom å ömse sidor åsämjas skola hon vara i ett bröd med åboerna”, vilket innebar att hon skulle vara en del av deras hushåll. I sådant fall skulle hon bara ha 5 alnar strigväv och 5 alnar hamplärft, ett par färdigsydda läderskor, samt föda för 2 får och den gängse skjutsen och skötseln. För detta betalade hon 490 riksdaler riksmynt till brodern och svågern. Hur ofta hon flyttade mellan de två gårdarna framgår inte.
Om de inte kunde samsas skulle hon också ha 4 kappar råg, 1 tunna korn, ½ tunna tinning till brödämne, 3 tunnor jordpäron (potatis), 1 kappe koksalt, 2 lispund kokfisk, samt föda och skötsel vinter och sommar även för 2 getter. Kontraktet registrerades hos Hammerdals tingslags häradsrätt på vårtinget 1863.
Med tiden skedde ju förändringar på båda gårdarna då Mårten Mickelsson, som gift sig med Nils dotter Gunilla, övertog Västgården, och Jonas Jonsson, som gift sig med Kerstin och Erics dotter Karin, övertog Västa bäcken. I båda deras köpeavtal ingick födorådet till Märet, liksom att de fick de tidigare ägarna (föräldrarna/svärföräldrarna) som födorådstagare.
Att Märet var nöjd med den skötsel hon fick av sin brorsdotter Gunilla och sin systerdotter Karin visar sig när hon 1873 testamenterar sitt lösöre till dessa två ” som med vänlighet vårdatt mig på min alderdom”. Märet avled nära 82 år gammal i oktober 1893.
Mats Göransson