Jennys
boktips 20250105
Gott nytt år!
Efter en härlig Mullnäsjul med snö, kallt och mycket familjehäng så är vi tillbaka i Uppsala. När vi kom hem var det regnigt, grått och alldeles för varmt för att vara december.
Nu har det tack och lov rättat till sig . Vi har fått rejält med snö, kallt och idag på förmiddagen var det strålande vintersol.
Jag jobbade förra lördagen men sedan har jag haft semester och börjar inte förrän på tisdag. Det är lyxigt men ack så plågsamt det kommer att bli för oss när vardagen rullar igång och man ska ta sig upp på morgnarna. Tur att sportlovet hägrar inte alltför långt bort i fjärran.
Ledigheten har jag ägnat åt bokläsning, stickning och det har till och med blivit ett par besök på gymmet. Jag har gett mig på att sticka en huvtröja åt Torkel. Mycket spännande. Turligt nog har jag en hel drös stickare i min omgivning om det kör ihop sig vilket jag misstänker att det kanske kommer att göra.
Förra vintern upptäckte jag att det öppnats en ny garnaffär i Strömsund och både jag och övriga stickare i min närhet blev så glada. Men säg den lycka som varar… Nu såg jag att hon redan lagt ner. Jag har full förståelse för att det inte är så lätt att ha en garnaffär där och dessutom ha ett annat jobb också. Men ändå tråkigt att den försvinner. Man får hoppas att någon annan tar upp facklan vid tillfälle.
Jag är i alla fall väldigt glad för att bokaffären finns kvar. Varje gång jag kommer hem på besök så går jag dit och köper minst en bok, eller något annat.
När jag hade läst årets första bok så kände jag ett omedelbart behov av att skriva boktips om den. Min allra första impuls var förstås att tipsa pappa och Barbro. Om jag tyckte att igenkänningsfaktorn var hög så borde de känna den ännu mer, som faktiskt var med på den tiden.
Boken jag har läst är förstås Anders Sundelins biografi om Kjell Höglund, ”Kjell Höglund och hans värld”. Jag insåg snabbt att jag visste väldigt lite om Kjells liv och det var med stor behållning jag fick veta mer. Att han bott i Rossön och gått gymnasiet i Strömsund visste jag förstås och jag har hört i någon intervju att han spelade in och sålde sina två första skivor helt på egen hand. Men hans barndom och rastlösa liv efter skolan var nytt. För det står klart att han vandrat omkring i sina egna banor, lätt känt sig fjättrad av andra människor och varit en sökare på olika sätt.
Det var mycket intressant att läsa om åren i Strömsund. Sundelin grottar gärna ned sig i detaljer om hur det var då, även om sådant som inte har exakt med Kjell Höglund att göra. Det var inte svårt att föreställa sig hur det var på 60-och 70-talet, kläderna, människorna, samlingsställena, miljön i stort. Kanske beror det lite på alla historier jag hört genom åren om just den där perioden också.
Ganska snabbt efter gymnasiet drog han till Stockholm och levde något av ett bohemliv som jag läste om med stor behållning. Ett antal andra för mig kända personer dyker upp, till exempel Bengt Lindgren, Sonja Lindgrens bror. En väldigt rolig anekdot är när Kjell får ärva Harrys, Sputniks, gamla gabardinbyxor.
Under läsningen funderade jag mycket på det här att Kjell Höglund är så kultförklarad idag. Det är en fråga som Anders Sundelin tar upp också. En del av förklaringen är kanske att han alltid gått sin egen väg utan kompromisser. Det har han kanske kunnat göra eftersom han egentligen aldrig strävat efter kändisskap? Sedan har han en säregen begåvning. Vad man än tycker om hans röst och låtar så är han unik.
En självklar bok att läsa för oss från Strömsund men också en bok för den som är intresserad av modern historia, musikvärlden under de senast femtio åren och intressanta människor.
Vi ses!