Jennys
boktips 20200822
Imorse när jag hoppade på bokbussen fick jag inleda med att rapportera att jag var extremt kinkig!
Det finns inget väder som gör mig på sämre humör än värme och fukt samtidigt. Imorse kändes det som att jag hade en blöt filt på huvudet som tyngde ner mina tankar. Okej då, slask som ger mig blöta fötter redan på morgonen gör också att jag kan bli aningens vresig men bortsett från det så tar jag vilket väder som helst bara jag slipper värme och fukt. Under dagen har det dock blivit betydligt svalare och nu ikväll börjar jag tänka att hösten kanske är på väg.
Vi har haft ett par väldigt intensiva veckor. Första kvällen när jag kom hem från semestern så stötte jag och Speedy på en igelkott som boade och pysslade under vår altan. Två veckor senare, när resten av familjen kommit till Uppsala och vi satt och åt frukost på altanen så såg vi plötsligt en pytteliten igelkott komma knatandes. Och när vi satt där och spanade så kom det fem ungar till. Det var helt magiskt! Och sedan var de ute och grejade hela helgen. Mamman såg vi inte till i början men vi hörde henne ett par gånger när hon kallade hem dem med ett mycket strängt kuttrande.
Under drygt två veckor har vi sett både ungarna och mamman på kvällarna och ibland på dagarna.
Vi har gett dem vatten och kattmat som de glatt har smaskat i sig. En mycket positiv bieffekt av att vi har haft dessa hyresgäster är att vi inte har sett till en enda myra eller snigel. Igelkottarna har glufsat i sig allt som finns. De verkar vara väldigt hungriga.
Men idag såg jag en myra och i samma andetag berättade Torkel att nu har de nog flyttat för imorse hade de inte ätit upp kattmaten. Lite sorgligt känns det men vi förstår ju samtidigt att det är så det måste bli. Att ha ungar betyder också att det kommer en dag när man måste släppa dem fria.
Vår grannkanin har också bestämt sig för att vår trädgård är ett mycket bra ställe att hänga på. Hennes ägare lyckas inte riktigt hålla henne i sin bur så vi träffar på henne ganska ofta här på morgnarna. Så vad gör man… Jo, man vill ju att alla djur ska må bra så då får hon också vatten och lite mat. Kanske att hon blivit lite bortskämd. Häromdagen kom hon hit och upptäckte att matskålen var tom vilket fick henne att slänga iväg den. Kaniner kan vara så teatraliska!
I dessa tider finns det bara en bok att tipsa om känner jag.
"25 gram lycka" av Massimo Vacchetta handlar om en italiensk veterinär som av en slump måste försöka rädda en stackars liten, sjuk igelkott. Plötsligt får hans liv en mening och han bestämmer sig för att det ska bli hans livsuppgift, att rädda sjuka igelkottar. Han startar ett igelkottcenter som han döper till La Ninna efter den första lilla igelkottshonan som han räddat. Det är omöjligt att inte bli förtjust i alla de små igelkottarna med olika personligheter och levnadsöden som kommer i hans väg. Men det handlar också om faran i att bli för involverad, att glömma att det är vilda djur och inte husdjur och smärtan i att släppa ut djur i det vilda igen med alla de faror som lurar.
På återseende!
Jenny