DECEMBER 2021

Så var det dags igen då. Lucia på vår tröskel står. Se hur tomtar hoppar fram ur vrårna. Hur blir det med julresorna? Hur många sorters kakor ska jag baka? Och vem ska äta alla kakorna?

Som vanligt kommer en massa minnen från gångna jular och tränger sig på. Har man ingen att dela dem med, får man skriva ner dem. För de tränger sig fram.

Ett minne från sent 80-tal: Ca tre dagar före jul vaknar jag med hög feber, något som inte får hända, för jag har inte fixat klart till julen. Två dagar kvar av terminen – men jag har gjort klart betygen, som ska delas ut sista skoldagen. Medelbetygen och alla lärares underskrifter finns där. Nu ska det tjocka bruna kuvertet bara landa på rektorns bord. Det ordnar Sven på väg till jobbet. De följande dagarna har jag bara dimmiga minnesbilder av, men en sak som jag minns är att Jakob, tio eller elva år, julpyntar i huset på byn, dit vi på något sätt tagit oss. Förmodligen i en av de Saabar vi hade, fast det kommer jag inte ihåg. Ibland kom Jakob och väckte mig och visade någon ljusstake och undrade: ”Ska det vara så här?” När jag blev frisk igen, såg jag att tomtar och ljusstakar stod där jag brukar ställa dem, och att julgranen av plast såg ut som vanligt.

Julaftonen det året tillbringade jag liggande på min mors säng, men jag tror jag orkade sitta med vid bordet, när vi skulle äta av mammas julmat. Julen gick, fastän jag inte hade bakat julbullar eller kompletterat julstädningen. Vad jag minns var alla runt omkring mig friska, så jag kunde koncentrera mig på att vara sjuk, så att säga.

Andra jular jag minns är en faslig massa julklappspappersprassel och barn som stojar och springer omkring.  Nu har det kommit en ny generation, min mamma är borta sedan tjugo år och jag är familjens äldsta, såväl farmor, som faster. De yngre familjerna har börjat skapa sina egna jultraditioner, men glädjen är stor när vi träffas alla 20, kanske till nyår.

2021 års jul kom och gick. De restriktioner, angående pandemin, smittspridning o dyl, som kom strax före jul, gjorde att en del planering fick göras om. Byföreningen fann det säkrast att ställa in mellandagskamsen, som vi skulle ordna till bybor, hemvändare och andras förnöjelse. Vi ville inte bidra till smittspridningen, fast det var ju tråkigt, för nog hade man sett fram emot att träffa lite folk efter alla månader av stugsittande.

Min stockholmsfamilj kom på annandagen och stannade en vecka. Annandagens kväll blev som en julkväll, då barnen och jag fick julklappar, vi åt julgodis och lekte. Mina barnbarn dansar hela tiden. Ingen vet varifrån de fått sina anlag för den sysselsättningen.

Det blir väldigt tyst och tomt här hos mig, när de har åkt, men jag har ju mina julklappsböcker att ta till, när jag skottat snö och burit in ved.

Jag hann inte få decemberkrönikan klar i tid, så nu blir det lite jäktigt ett tag. Det är ju redan nytt år. Flera dagar av januari har redan gått.

Hoppas alla haft en god jul och ett gott nytt år, men nu stundar nya tider. Har ni märkt att dagarna har blivit längre? Inte mycket, men dock.

Vi hörs!

Barbro Lucia

Ps mina julkakor är uppätna Ds 

Betraktelse nov 2021

Äldre betraktelser