|
|
Hej på er!
Det var länge sedan vi sågs. Egentligen har inte så mycket hänt sedan sist. Veckorna rullar på och ganska ofta känns det som att jag inte riktigt hinner med. Julen och nyårshelgen var lugn och mysig. Vi spenderade ledigheten på Mullnäset med snöskottning och promenader på sjön. Det var ett tag sedan vi träffades allihop, och även nu var det en familj som fick stanna hemma på grund av krasslighet men sådant får man räkna med i dessa tider. Nu är vi tillbaka i januarimörkret och sportlov och påsklov är de ljuspunkter vi skymtar långt borta. På jobbet, eller snarare på vägen till jobbet, är det toppar och dalar. Uppsala har väldiga problem med busstrafiken den här vintern och jag har stått och huttrat mer än en gång i väntan på bussar som kommer väldigt sent om de ens kommer. Och jag får erkänna att jag kan bli ganska kinkig över sådant. Men så kommer jag till jobbet och träffar alla dessa enastående, fantastiska människor som läser, i alla åldrar, och då är de där transportproblemen som bortblåsta. I torsdags kom ett gäng ett-och tvååringar och lånade böcker med sin förskola. Det är lätt att tänka att sådan där knattar, som går lite vingligt, inte alltid kan prata och som är ett äpple höga inte har så mycket koll på omvärlden. Men då bedrar man sig! Jag fascineras alltid över hur mycket som ryms i sådana där små människor. I mitten av februari ska jag delta i en bokcirkel på mitt huvudbibliotek. Vi ska prata om boken ”Allt jag fått lära mig” av Tara Westover, apropå kunskap. Den kom 2018 och var mycket ompratad då. Tara Westover växte upp i Idaho i en mormonsk familj men även inom kyrkan utmärkte familjen sig. Pappan i familjen var övertygad om att staten var ute efter dem och därför var han helt emot skolgång för barnen, sjukvård eller annan kontakt med myndigheter. När någon blev sjuk eller råkade ut för en olycka, vilket hände mer än en gång eftersom pappan inte direkt var försiktig eller noggrann med säkerhet, så fick mamman behandla problemet med hemgjorda eteriska oljor och salvor. Trots att Tara var helt indoktrinerad av familjens värderingar så inträffade saker när hon var i tonåren som fick henne att ta steget ut i världen trots föräldrarnas motstånd. Dels ville hon så gärna gå i skolan och en av hennes äldre bröder, som tidigare slitit sig loss för att studera peppade henne, dels var miljön i hemmet fruktansvärt våldsam, hon och hennes syskon hjälpte pappan att sortera skrot och det hände flera svåra olyckor, dels hade hon en bror som var väldigt elak och våldsbenägen. När hon väl tagit sig iväg från hemmet pluggade hon och måste vara otroligt smart för hon har sedan dess doktorerat. En mycket intressant bok som jag har svårt att sluta tänka på! Ha det så bra! Vi ses!
Jenny
|