UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET APRIL 2022

Så var den då äntligen här. Påsken. Som vi hade längtat efter att få träffas och umgås ute i den vackra naturen, helst på isen och kanske dra upp en eller annan abborre. Nå hur blev det då?

Påsken blev något över förväntan. Vilket väder! Nattkallt och sol på dagarna. Vad kan man mer begära i april? Isföret var toppenbra, så det blev många timmar ute med eller utan pimpelspö. På påskdagen blev det äntligen pimpeltävling efter ett par års uppehåll på grund av pandemin.

Pernilla och Petter ordnade tävlingen med den äran, och som vanligt drog den mycket folk. Men var var alla ”bunäsare”? Som jag minns från förr om åren var det ofta någon från grannbyn, som brukade vinna. Så blev det inte i år, då Tom Jonsson fick motta det ärofulla tecknet på att man blivit renåmästare, dvs fisken, som någon designat för länge sedan. Det verkar som om familjen Jonsson hittat ett riktigt bra pimpelställe, för resten av familjen; Gunilla, Tuva och Fredrik fick också pris liksom familjefadern/morfadern Bo fast med namnet Göransson.

På långfredagen utbröt panik hos oss, när någon drog sig till minnes att man brukade köpa maggot till påsk. Det hade vi inte gjort. Endast en person av de 16 församlade hade varit förutseende och kunde stoltsera med en burk. Nu behövde vi ju inte så många maggotar; en del föredrog att läsa en god bok i solskenet, andra for omkring med sparken kors och tvärs på isen. Endast två av oss, en ”stockholmare” och en från Uppsala hade nöjet att dra upp ett par små abborrar.

Själv struntade jag i att fiska denna dag. Jag njöt av solskenet och att få umgås med de yngre generationerna. Det blev både fikastunder och middagar med mycket glam och stoj under de få dagar, som påskvistelsen hos oss varade. Fram för allt blev det en massa bokprat, den eviga kassen med böcker bytte ägare, och flera nya böcker hamnade på mitt köksbord. Synd att jag aldrig i livet hinner ”läsa ikapp”. ”Så mycket böcker och så lite tid” för att parafrasera på min sons utrop, när han öppnade kylskåpsdörren vid ett hembesök under studietiden: ”Så mycket mat och så lite tid.”

Ibland blir mitt läsande lite tvångsartat, eller som ett arbete nästan. På sista tiden har jag av någon anledning ägnat mitt läsande åt riktigt obehagliga saker. Jag har t ex läst två delar av en trilogi av författaren Natt och Dag, dvs 1793 och 1794, riktigt obehagliga stockholmsskildringar, men de är så bra skrivna att man bara måste läsa vidare. Nu läser jag Hundparken av Sofi Oksanen, en skrämmande skildring om organ/äggdonation, korruption och surrogatmammor i någon öststat, förmodligen Ukraina. Mycket otäck, och aktuell? läsning, men jag har tagit mig igenom halva, så jag får väl fortsätta till the bitter end. Jag vet inte vad som gick fel, när jag fyllde på mitt förråd av läsning senast, men det verkar finnas ännu en dystopisk framtidsskildring i bokhögen bredvid sängen. Gömd och glömd bland godisägg och stickningar på soffbordet hittade jag även Aris Fioretis Mary, en påbörjad historia, som jag ska läsa färdigt någon gång.

 Jag fick även en stor kasse gamla garner, så efter helgen började jag sticka något, som kan bli en sommartröja till mig själv, eller till ett barnbarn. Så nu vill jag bara sticka, sticka, sticka…

Påsken var som vanligt intensiv och mycket skulle hinnas med på några få dagar. Skärtorsdagar och annandagar är ju oftast resdagar, så då blir det ju inte så mycket kvar av helgen.

Tänk att den långa, kalla och snörika vintern är över för den här gången! För det är den väl. Snödrivorna smälter och de matfriska gästerna vid fågelbordet verkar ha dragit till skogs, för här är de inte. Men fy, så det ser ut efter deras solrosfrökalas! Det blir till att kratta och städa innan gräset börjar växa.

Eftersom snödrivorna snart försvunnit tog jag mig för att kratta lite vidare kring huset, och vips! Marken skiftar grönt i eftermiddagssolen. Men, där fanns även spåren av att ett liv pågått under snön. Här har tydligen levts ett gott liv, och jag som inte har sett en enda liten mus på hela vintern.

Tidigt på morgonen var jag ute och blaskade bort de värsta tecknen på att det förekommit både snöstormar och töväder med regn under vintern. Efter tretton utsidor av altanfönster gav jag mig på fjolårslöven. Den gamla skottkärran kom fram från vinterförvaringen i garaget, och nu skulle jag städa och köra bort gammalt visset från ifjol. Jag råkade höja blicken, och då fick jag se tre tranor, som just sneddade över mitt hustak. Nästan spöklikt tysta flög de en bit ner över sjön, men gjorde en sväng och satte fart mot Bengts ”pärland”, där de slog sig ner och började trumpeta på sitt karakteristiska sätt. Förtrollningen var bruten…

Senare på dagen dök måsarna upp, skränande. Våren är här!

Den som hängt med på vår hemsida, och besökt vår by vet ju att vi under ett par års tid drev projektet Rivallen. Resultatet blev ett lyckosamt utflyktsmål, som besöks året om av såväl bybor som andra. De flesta passar på att elda och grilla något medhavt, en korv kanske. Vi har en förnämlig vedbod, som för ett par år sedan var knökfull med ved. Men nu är den nästan tom, så nu ska det bli vedhuggning! Bengt har låtit kalla ihop gänget till sista april, som är en lördag i år.

Kallelsen har även nått mig, men eftersom jag är dålig på, och inte ens får hantera en motorsåg, vet jag inte vad jag ska bidra med. Klyva ved är jag fena på, men bara med min egen vedklyv, som går på el, och dessutom är väldigt tung, så den kan nog inte räknas som ett lämpligt verktyg att ta med. Glatt humör, kanske. Hoppas det inte blir styggväder i alla fall.

Nu ska jag ta på arbetshandskarna och fortsätta där jag slutade ute igår.

Ha det bra i vårsolen önskar Barbro Lucia.

Marsbetraktelsen

Äldre betraktelser