Jennys
boktips 20210207
Hej på er.
Aldrig hade jag kunnat gissa att vi skulle få så mycket vinter som vi fått i år. Rejält med snö och runt -10 grader varje dag. Nu går det inte att jämföra med den kyla och snö vi mötte förra helgen, jag, mina systrar och Jakob när vi kom hem till Strömsund för att gå på begravning, men för att vara i Uppsala så är det vargavinter.
Igår gick vi en långpromenad med knarrande snö, skidåkare på fälten och strålande vintersol som fick snön att gnistra. Och tro det eller ej men solen värmde lite, lite ibland. Kanske blir det vår även i år.
Jag har tappat bort mina skidpjäxor, annars hade jag också åkt. Det är en av de sporter jag gillar mest. Oftast är det inte så många chanser att åka skidor här på en vinter men i år känns det som att jag nog måste se till att ha en komplett utrustning.
På måndag öppnar vi biblioteket igen, lite försiktigt med många restriktioner. Det ska bli skönt. Ett bibliotek utan besökare är allt bra ödsligt.
Apropå vintern vi får njuta av i år så har jag läst en oerhört bra och inspirerande bok, nämligen ”Ett liv på vår planet – en vision för framtiden” av David Attenborough. Man skulle kunna kalla det hans testamente. 94 år gammal med erfarenhet av att ha sett mer av världen än de flesta så sammanfattar han här sitt liv och sina erfarenheter.
Boken handlar om hur han under alla år rest runt och egentligen först nu insett vad vi människor håller på med och vart världen är på väg. Han pratar om all den vildmark som han besökte i början av sin karriär, på 50-talet och att han inte förstod att det redan då var en miljö som höll på att förstöras.
Boken är indelad i tre kapitel. Det första handlar om hur utvecklingen varit under de här åren, hur världen har förändrats och vad han upplevt och sett.
I det andra siar han, med hjälp av forskning och vetenskap om framtiden om vi inte ändrar vårt beteende och sätt att se på världen.
Kapitel två var fruktansvärt deprimerande att läsa och på gränsen av vad jag orkade med. Men så, när jag började känna att det är lika bra att lägga sig under en filt och ge upp, så kom det sista kapitlet där Attenborough ger oss sin framtidsvision.
Det som gjorde mig så glad och optimistisk av hans vision är att den tar avstamp i det vi har just nu och dels visar vad som redan görs i olika delar av världen dels tar upp förändringar som förvisso är stora och på många sätt livsomvälvande för oss människor men som känns fullständigt realistiska och genomförbara. En annan sak som får det hela att kännas seriöst är att han hela tiden utgår från välkända, duktiga forskare och deras forskningsresultat. Johan Rockström och hans forskarlag nämns till exempel. David Attenborough kommer inte med några pekpinnar och anklagar ingen för utvecklingen. Han menar snarare att människor, han själv inräknad, inte har vetat och förstått och att det är som det är. Det viktiga är vad vi gör från och med nu.
Jag önskar att alla skulle läsa boken. Den är lättläst utan att förenkla.
Ha det så bra så ses vi!
Jenny