Jennys
boktips 20231213
Glad
lucia på er!
När jag skriver det här är det den 13 december och jag ska fira med luciatåg ikväll, för en gångs skull. Tror faktiskt inte att jag varit och sett ett riktigt tåg sedan den tiden då Hugo lussade i skolan. I morse var det dags för honom igen, för första gången sedan lågstadiet tror jag. På hans skola är det åttorna som sköter den saken.
I kväll är det en systerdotter som uppträder. Det ska bli mysigt.
Som vanligt är december fullbokad på alla möjliga sätt. I år firade jag dessutom födelsedag med pompa och ståt, eller åtminstone familjemiddag.
För några veckor sedan blev vår stackars gamla kanin uppäten av vad som vi tror var en räv. Vi har lyckats fånga en stor och fluffig räv på film som smugit runt i trädgården så det verkar mycket troligt att det är den som är boven. Vi sörjer vår pälsklädde lille vän otroligt mycket. Vi visste att han inte skulle leva för alltid, han skulle trots allt ha fyllt tio år i sommar, men att hans död skulle bli så dramatisk och plötslig, det kunde vi inte tänka oss.
Här i Uppsala har det varit rejäl vinter i några veckor. Då är jag glad att jag är en stickare, för varma stickade kläder, det råder ingen brist på i vårt hus. Men, aldrig får man vara riktigt nöjd. Naturligtvis blev det varmare härom dagen, hann tina lite och sedan frös det på igen så nu är det sådant där före då man slirar omkring i spårig snö som är lite som kvicksand. Jag hinner bli på dåligt humör varje kväll innan jag tagit mig hem från bussen.
Jag längtar otroligt mycket efter jullovet. Vi ska fira julen i Uppsala och nyår på Mullnäset.
När jag var hemma en sväng i höstas så fick jag, i sista stund, ordning på min väv! Det var dagen innan jag skulle åka hem, en timme innan jag skulle börja laga lördagsmiddag till pappa och Barbro, så jag hann väva i ganska exakt en timme. Min förhoppning är att det ska bli lite vävt i nyårshelgen men risken är att det är för kallt. Trots att kaminen är mycket effektiv så lär det ändå ta ett tag att värma upp det lilla huset så här års. Men nu är det ändå bara att sätta sig och köra, så himla kul!
Tack vare höstens satsning på Sveriges television, ”Historien om Sverige”, så har jag snöat in på historia. 1700-talet för att vara mer specifik.
Jag läser för tillfället en serie av Anna Laestadius Larsson där den första boken heter ”Barnbruden” och handlar om hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta som kom som 15-åring, 1775, till Sverige för att gifta sig med Gustav den tredjes bror, hertig Karl.
Boken är en roman men tack vare att Hedvig Elisabeth Charlotta skrev dagbok under större delen av sitt liv och att dessa dagböcker, mer än 5 000 sidor, fortfarande finns bevarade så vet man en hel del om hennes liv. Laestadius beskriver miljön på ett fantastiskt sätt som påminner mig lite om Niklas Natt och Dags bokserie som också utspelar sig i slutet på 1700-talet. Det är lyx och dekadens, galna kungligheter, konspirationer och maktkamper. Men också löss, fattigdom och armod.
En bokserie jag varmt rekommenderar för den som är historieintresserad.
Och, eftersom jag har en tendens att nörda in mig i saker så läser jag också hennes första dagbok just nu. Språket är förstås gammeldags men ändå inte så svårläst. Naturligtvis är det en översättning, från 1902, eftersom hertiginnan själv skrev på franska. Dagboken rör allt från hovskvaller, mode och fester till politik och krig. Jag konstaterar att femtonåringar är sig ganska lika, vilken värld och i vilket århundrade de än lever, en insikt som får mig att skrocka lite samtidigt som jag suckar inombords.
Ha det så bra! Vi ses!
Jenny