DECEMBER 2021
Så var det dags igen då.
Lucia på vår tröskel står. Se hur tomtar hoppar fram ur vrårna. Hur blir
det med julresorna? Hur många sorters kakor ska jag baka? Och vem ska
äta alla kakorna?
Som vanligt kommer en
massa minnen från gångna jular och tränger sig på. Har man ingen att
dela dem med, får man skriva ner dem. För de tränger sig fram.
Ett minne från sent
80-tal: Ca tre dagar före jul vaknar jag med hög feber, något som inte
får hända, för jag har inte fixat klart till julen. Två dagar kvar av
terminen – men jag har gjort klart betygen, som ska delas ut sista
skoldagen. Medelbetygen och alla lärares underskrifter finns där. Nu ska
det tjocka bruna kuvertet bara landa på rektorns bord. Det ordnar Sven
på väg till jobbet. De följande dagarna har jag bara dimmiga
minnesbilder av, men en sak som jag minns är att Jakob, tio eller elva
år, julpyntar i huset på byn, dit vi på något sätt tagit oss.
Förmodligen i en av de Saabar vi hade, fast det kommer jag inte ihåg.
Ibland kom Jakob och väckte mig och visade någon ljusstake och undrade:
”Ska det vara så här?” När jag blev frisk igen, såg jag att tomtar och
ljusstakar stod där jag brukar ställa dem, och att julgranen av plast
såg ut som vanligt.
Julaftonen det året
tillbringade jag liggande på min mors säng, men jag tror jag orkade
sitta med vid bordet, när vi skulle äta av mammas julmat. Julen gick,
fastän jag inte hade bakat julbullar eller kompletterat julstädningen.
Vad jag minns var alla runt omkring mig friska, så jag kunde koncentrera
mig på att vara sjuk, så att säga.
Andra jular jag minns är
en faslig massa julklappspappersprassel och barn som stojar och springer
omkring. Nu har det kommit en ny generation, min mamma är borta sedan
tjugo år och jag är familjens äldsta, såväl farmor, som faster. De yngre
familjerna har börjat skapa sina egna jultraditioner, men glädjen är
stor när vi träffas alla 20, kanske till nyår.
2021 års jul kom och
gick. De restriktioner, angående pandemin, smittspridning o dyl, som kom
strax före jul, gjorde att en del planering fick göras om. Byföreningen
fann det säkrast att ställa in mellandagskamsen, som vi skulle ordna
till bybor, hemvändare och andras förnöjelse. Vi ville inte bidra till
smittspridningen, fast det var ju tråkigt, för nog hade man sett fram
emot att träffa lite folk efter alla månader av stugsittande.
Min stockholmsfamilj kom
på annandagen och stannade en vecka. Annandagens kväll blev som en
julkväll, då barnen och jag fick julklappar, vi åt julgodis och lekte.
Mina barnbarn dansar hela tiden. Ingen vet varifrån de fått sina anlag
för den sysselsättningen.
Det blir väldigt tyst
och tomt här hos mig, när de har åkt, men jag har ju mina
julklappsböcker att ta till, när jag skottat snö och burit in ved.
Jag hann inte få
decemberkrönikan klar i tid, så nu blir det lite jäktigt ett tag. Det är
ju redan nytt år. Flera dagar av januari har redan gått.
Hoppas alla haft en god
jul och ett gott nytt år, men nu stundar nya tider. Har ni märkt att
dagarna har blivit längre? Inte mycket, men dock.
Vi hörs!
Barbro Lucia
Ps mina julkakor är
uppätna Ds
|