JULI 2022

UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET

Bilden ovan antyder att det är bärtider, och visserligen har jag inte skött om jordgubbslandet, men några gubbar blir det nog på de plantor som växer och blommar, trots att jag misskött dem. Dessutom verkar det bli många bär på krusbärsbusken och vinbärsbuskarna. En släkting till mig har även sett myltkart i skogen.

Så även om det är kallblåst, regn och 12 grader varmt i mitten av juli, blir det kanske inte missväxt ändå.

Ja, nu är vi mitt inne i semestersäsongen, men eftersom Strömsundsbron är stängd för reparationsarbeten lite nu och då, är det inte mycket trafik hittills i sommar. En och annan husbil och något enstaka husvagnsekipage kör förbi. Igår såg jag en cyklist kämpa genom byn och några motorcyklar har varit i farten. Och! Roligt att se är de barnvagnar, som rullar förbi, framförda av föräldrar eller kanske är det en farmor, som drar den lille telningen. I vilket fall som helst ger det ett hopp om framtiden.

En del semesterfirare har dock både kommit och farit, men mina egna stockholmare är kvar ett tag till. Sonen har målat på huset och renoverat roddbåten, som utnyttjas flitigt för både roddturer och fisketurer. En dag kom vi på att vi skulle göra något åt träden framför huset, som har vuxit mycket och hotar med att lägga sina grenar och kvistar på altantaket. Jag skulle peka och Jakob skulle såga. Det gick väldigt bra; jag pekade, sonen sågade och resten av familjen drog och fraktade bort grenar och kvistar. Och se! Efter några timmar kunde vi se sjön. Vilken utsikt det blev.

Nu hoppas jag att de bybor, som har strandtomter kommer på att de ska röja lite nervid sjön, för den vackra sjöutsikt, som byn var känd för förr, den är i det närmaste obefintlig.

Flera dagar har mina barnbarn sprungit till Rivallen, för att utnyttja täckningen så de kan använda mobilerna. Hos mig är det ju hopplöst. Jag kan inte ens googla på min mobil, och jag får väl göra hembesök hos min bror för att kunna betala räkningarna i slutet av månaden. Det har aldrig varit så dött, när det gäller internet som i sommar. Inte ett liv sedan midsommar!

Nu är det redan slut på juli månad, och mina favoritstockholmare har dragit till storstan igen, en del för att jobba och en del för att åka på kollo eller bara umgås med kompisar. Men jag tror att de har haft fina veckor, för det har badats flera gånger om dagen, och det har tältats på olika ställen trots de kyliga nätterna. Vattnet har inte alltid varit så varmt, men bara efter ett par dygns regn och blåst hörde jag dem klaga på vattentemperaturen.

Själv har jag varit ovanligt mycket på sjön i sommar. Det har varit middagar på flytbryggan och jag har till och med rott över sjön. Det svåra är att kliva i och ur båten. Det gäller att få med sig båda fötterna, när man kliver ur båten, för annars kan man hamna i vattnet i stället för på stranden.

Vi har haft sommarcafé i vår lilla bystuga i två dagar i år, och gästerna var ungefär lika många som under föregående år. Vädret var skapligt och inbjöd till både inomhus- och utomhusfika. Alltid lika roligt att träffa besökarna, även om jag saknade några, t ex kusin Sonja, som brukar dyka upp. Folk dyker upp ja, och nytt för min del var våra nyfunna tremänningar på min fars ”morsida”. Två syskon lite yngre än jag, barnbarn till en syster till min farmor. En moster till pappa, som jag bara har hört talas om och som tydligen inte bott längre bort än i Lit, när hon vid ganska unga år rycktes bort. Så var det ju förr, folk flyttade och kom inte så ofta till släktingarna i byn. Släkten är stor på både fars och mors sida, så det är kanske inte så underligt att vi inte känner alla. Kul i alla fall att få titta på varandra en liten stund. Kanske kunde man se några släktdrag.?

Som vanligt har jag läst en massa böcker, och alla har inte gjort så stort intryck på mig som boken 1795 av författaren Natt och Dag. Det är den tredje boken i en serie om livet i Stockholm strax efter mordet på Gustaf den tredje. Det är ingen munter läsning precis, och jag är för evigt tacksam att mina barnbarn inte levde på den tiden.

Sommaren är kort, det är sant, men än är den inte slut. Vi har hela augusti och kanske blir det en fin september. Jag har fått hem den ved jag ska elda till vintern. Det tog ett par timmar en lördag. Belöningen till alla, som hjälpte till med förenade krafter, var våfflor med hjortronsylt och grädde, något som föll i god jord, om man säger så.

Om allt går som det ska, hörs vi i augusti.

Ha de

Barbro Lucia

Junibetraktelsen

Äldre betraktelser