JUNI 2022

UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET

Sommaren är i full gång. Allting är grönt, och jag har hört göken! Det hände mig igår, när jag tog en skogspromenad i det milda försommarregnet, och det är väl ingen stor och minnesvärd händelse, men det hör liksom till ungefär som de första svalorna, gullvivorna och maskrosorna.

Så nu är årets sommar här!

Men man får vara lite på sin vakt, för man kan bli lurad och förledd av den ljuva grönskan. Natten mot nationaldagen var en sådan där natt som det brukar varnas för. Tre minusgrader visade min termometer halv fyra på morgonen. Skönt att jag inte hade hängt ut balkonglådorna, var min första tanke, men hur har det gått för de späda gurkorna, som jag med mycken möda satte ut i sina plasthinkar på altanen i går? Knappt jag vågade titta, för de gillar inte att ha mindre än 13 plusgrader, har jag hört. Men kallblodig, som jag stundom är, har jag bestämt, att om gurkorna inte vill vara snälla och växa, ska jag sätta mina paprikaplantor på första parkett i stället. Så vi får väl se…

Som vanligt firade vi nationaldagen med arbete för byns bästa. Så utrustad med en pensel gick jag till bystugan vid tiotiden. Det fanns rödfärg i två stora hinkar, så det var bara att sätta igång och måla. Det var ett gäng som jobbade med att ge söderväggen ny färg, medan några åkte till Rivallen och fräschade upp vindskydd och bord. Även vägen dit fick sig lite påfyllning av grus, där den skadats under snösmältningen. Björnen, som står mitt i byn, fick sin årliga oljebeklädnad, och den grupp, som ansvarar för vårt vatten gjorde en del underhållsarbete i vassviken.

Man fyllde på vedlåren på Eivors camping och röjde bort lite sly där, medan Erika kämpade tappert mot lupinerna på vägkanten. Många av de strävsamt arbetande denna dag, bor inte i byn till vardags, men de hör hit på något sätt, och det är fantastiskt roligt att de hörsammar föreningens upprop.

Klockan ett samlades vi alla vid bystugan, där Gunnel m fl dukat upp till sopplunch. Där satt vi och hade mysigt, mumsade het klimpsoppa och pratade om vad som blivit gjort under de fyra fem timmar vi varit i gång. Det kändes väldigt bra att än en gång få uppleva den sammanhållning, som är så viktig för oss alla. Och vädret hade varit rätt bra, lite kyligt och blåsigt, men det regnade i alla fall inte.

Som avslutning vinglade Gunnel upp på en stege och putsade det sista fönstret. När jag förvissat mig om att hon kommit ner på marken, utan att ramla från stegen, gick jag den genaste vägen (över Bos gård) hem. Det blev, som vanligt så här års, ett par timmars vila, med en ny bok, under en pläd på altansoffan.

Gurkplantorna hade rest sig under dagen, så de kanske tar sig de närmaste dagarna.

Nu laddar vi för midsommar här på byn, och sen kommer semestertiden, så nu hinner jag inte med mer för den här gången.

Vi hörs!

Barbro Lucia

Majbetraktelsen

Äldre betraktelser