AUGUSTI UTANFÖR MITT KÖKSFÖNSTER

2024

Mycket eller lite snö till vintern, det är frågan, för just nu har jag ett par härliga rönnar utanför mitt köksfönster, men de bryr sig inte om hur det blir. Tror jag i alla all. Det är väldigt färgrikt med alla dessa mognande bärklasar. Så vackert!

Alla har åkt ”hem” nu. Det blir kanske lite svårt ett par dagar, men i takt med att lakanen torkar, örngotten och handdukarna återfinner sin plats i skåpen, kommer man till rätta med sin tillvaro.

De yngre generationerna ska givetvis tillbaka till sina jobb och skolor. De har sina fullspäckade agendor, medan jag lever mitt pensionärsliv ett tag till.

Min fina familj har varit här i två omgångar i sommar och det har varit jättebra för mig, som bland annat har fått en tung matta tvättad och de svarta vinbären plockade och förvandlade till saft, som nu ligger i plastflaskor i frysen och väntar på kommande dagar med törstande strupar. Min son har varit saftkokare och lagat mat, medan sonsambon har suttit och jobbat på altanen. Tänk att hon kunnat jobba härifrån en hel vecka, och det har fungerat ganska bra, får man väl säga. Och tänk så bra det kommer att bli bara Open infra kommer till skott och bygger ut fibernätet, som vi beställde för snart två år sedan!!!

De små barnen har sovit halva dagarna och varit uppe halva nätterna. Det är jobbigt att vara eller nästan vara tonåring. Man ska hjälpa till hemma och hos farmor, man ska bada i det iskalla sjövattnet, man ska spela kort på kvällarna (för vi ska ju umgås) ja, allt ska man hinna med, och så ska man ju växa och utvecklas också. Vad jag minns från min egen tid som trettonåring är att jag var fruktansvärt lat. Fast det tyckte jag väl inte då. Allt som påminde om arbete var så väldigt jobbigt, och man sköt upp det så länge som möjligt. På den tiden hade man inte förstått att om man gjorde det tråkiga fort, så fick man tid för det roliga sedan. Om det inte var så att någon hittade på ett nytt tråkigt jobb åt en, vill säga.

Ja, det mesta av sommaren har gått, och det är bara att acceptera. Nu börjar lingonplockartiden snart med klarblå molnlös himmel och frisk luft, då man laddar ryggsäcken med ostsmörgåsar och med plasthinken i höger hand beger sig ut i bärmarkerna. Nu går du väl ändå lite fort fram, invänder kanske någon, och visst är det så. Tiden går så fort, så jag började tänka septembertankar mitt i augusti.

Sommaren kom redan i maj i år, så allt hade blommat över redan i början av juli. Och det har vuxit enormt. Lupinkriget är över från min sida. Jag orkar inte kriga mer, men Elin kämpade det sista slaget för i sommar, då hon plockade åkerbär på källartaket för några dagar sedan.

Alla har fikat vid det lilla, lilla bordet i mitt sommarrum en eller flera gånger, och båten har funnit sin vinterplats en bit upp på land på andra sidan sjön. Jag har själv rott över båten till Mullnäset även i år. Det kändes väldigt bra och jag pyste av självgodhet för att jag fortfarande klarade av att ro 600 meter och att parera vågorna, som var måttligt höga och kom från sydost. Men nästa dag hade jag ont i hela kroppen! Träningsvärk, förmodligen.

Den gamla aluminiumbåten får gå på vinterkollo varje år, för det känns bättre än att ha den på den här sidan sjön. Ända sedan den gång jag såg ett snöskoterspår rakt över den vintervilande båten, har jag valt att lägga den på en tryggare plats för vinterförvaring.

Eftersom jag inte är lika rörlig som jag en gång var, använder jag inte båten på egen hand, men vi fick nyrökta abborrar till frukost en morgon även i sommar. Fiskarna nappade som galningar på Mullnäsviken kvällen innan de gick sitt öde till mötes i den gamla ABU-röken. Det smakade förträffligt på det spröda kornbröd, som bakas i Gäddedetrakten. Vi bakar inte vårt tunnbröd själva så ofta, utan vi får förlita oss till det som tillhandahålls i den butik där vi handlar vår mat. Fast de yngre generationerna brukar träna på sin tunnbrödsbakning någon gång ibland, men jag tror de nöjde sig med att grädda pizzor i bakugnen i sommar. Tiden är begränsad även för de unga.

Jag tror många har börjat jobba efter semestern nu, men en och annan husbil kör förbi i sakta mak, troligen för att beundra den vackra sjöutsikten. Nästan varje morgon står en eller ett par husbilar parkerade på Eivors camping, och man kan se en och annan främmande kanot ta sig uppför sjön vid vackert väder.

Om våra sommaraktiviteter i byföreningen  ska jag inte uppehålla mig så mycket, då det finns dokumenterat på andra platser, till exempel på vår hemsida. Våra cafédagar blev välbesökta och den nya lekplatsen användes flitigt.

Idag känns det höstlikt; det blåser friska vindar och himlen är blygrå. Det känns länge sedan det var stekande hett och man fick använda solglasögon och hatt, när man gick ut.

Vädret är perfekt för inomhusaktiviteter i alla fall. Det känns väldigt bra att krypa ihop på soffan och läsa en bok innan eftermiddagens repriser på TV börjar. Jag förväntar mig dock att det ska bli bättre TV-utbud om ett par veckor, när vardagslivet kommer igång igen.

Just nu är jag upptagen av en bok av den norske författaren Lars Mytting, känd för bland annat en bok om ved, som kom för några år sedan. Den jag läser nu heter Systerklockorna och efter en lite trevande inledning, då jag inte visste vad som skulle komma härnäst, utvecklade det sig till en både intressant och lärorik historia från 1800-talets Norge, i en lantlig miljö, där både en präst och en ovanligt frispråkig och klipsk piga figurerar, och jag vet ännu inte vad det hela ska ta vägen. Jo, man säljer en stavkyrka till Tyskland, där den ska byggas upp igen, och en präst är olämpligt och hopplöst kär i en av traktens unga flickor. Nu har jag en tredjedel kvar, och jag gruvar mig redan för den dag, då historien tar slut, och jag måste hitta något nytt att läsa.

Det verkar som om jag hyser ett par kullar ovälkomna fågelungar på min tomt. Tydligen har jag varit så vänlig mot både mamma kråka och mamma skata att de vågar lämna sina avkommor i min vård, för här hoppar de omkring och tittar in genom mina altanfönster och verkar ha mycket att göra i en stora hörnbjörken, fast jag tror inte boet är där. Nu misstänker jag att skörjä….na betraktar mig som en oförarglig dagmamma och dumpar sin osnutna unghop på min gård, när de ger sig iväg på sina turer. Inte vet jag vad en skat-eller kråkmamma gör till vardags, men nog känner jag mig lite utnyttjad.

Det blir mörkt på kvällarna igen, så den lilla fönsterlampan får lysa hela natten, för det är ju inte särskilt bra att treva sig fram i mörkret, om man skulle behöva upp på natten. Om någon vecka börjar höstterminen, men det struntar jag i, som den gamle stinsen (var det väl) sa, när tåget gick.

En ny farlig sjukdom är på gång i Afrika, än så länge, och vi behöver inte frukta, sas det på Rapport igår. Det blir nog ingen ny pandemi. Vi får väl se.

Jag har bakat en kaka under tiden som jag skrivit och läst morgontidningen. Få se om jag får någon gäst till eftermiddagsfikat i sommarrummet idag. Det ska bli sommarvärme frampå dagen, lovade meteorologen i samma nyhetsprogram igår kväll. (Se ovan).

Hoppas alla därute i verkligheten har haft en bra sommar hittills, men nu är det dags för gräsklippning hos mig. Fibblorna sticker upp både här och där. Det ser lite ovårdat ut. Eller ska jag kanske gå och växla några ord med Margaretha innan hon hinner sticka till stan igen.?

Barbro Lucia

Julibetraktelsen

Äldre betraktelser