DECEMBER 2023

UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET

Utanför mina köksfönster har det blivit ännu vintrigare än förra gången jag skrev. Vintern kom tidigt i år. Och vilken vinter! En riktig vargavinter. Saken är klar, det blir en vit jul i år.

Den stora nyheten i min lilla värld är att jag har fått nya hörapparater! De är kopplade till min mobil, så jag kan tala i telefon igen, för det verkar fungera även i vårt täckningssvaga område. Det kändes rent högtidligt då jag pratade med min son häromdagen och jag faktiskt hörde vad han sa, bättre än på jättelänge. Så nu är jag lite som personerna i julkalendern. Det ringer i örat.

Det är tillfälligt? Mildare väder, och ett lätt snöfall har virvlat ett par dagar, så jag fick ut med snösläden ett par gånger i går. Skönt att få tampas med naturmakterna, kände jag , lite övermodigt kanske, men det var lätt snö, och det är svårt annars att finna mening i utomhusvistelse den här årstiden, så lite omflyttning av snö passar bra. Jag kan nog hålla de vita massorna borta från farstubron till snöröjaren återkommer från sin snabbtur till Småland.

Man glömmer så lätt hur en vinter kan vara, rent klimatmässigt, men oftast är det ju snöoväder flera dagar i sträck eller så är det en otrevlig köldknäpp, som håller i sig veckovis. Men nu är det december, och man gör allt för att skapa värme inomhus och struntar, om man kan, i det olämpliga vädret som råder utanför ytterdörren. Det blir bara skymningsljus ute, om inte solen lyser, vilket den sällan gör, och inne får man ha lamporna tända, om man ska se vad man gör. För det är mycket man ska göra den här månaden.

Julstöket börjar i oktober för min del, för jag orkar inte göra allt i anslutning till den stora helgen numera, och förresten, så mycket till stök blir det väl inte heller. Fast jag har fyra sorters småkakor i frysen, som jag passade på att avfrosta en av de första smällkalla vinterdagarna. Saffranspåsarna ligger i torrskaffningsskåpet och väntar på att bli inblandade i en bulldeg endera dagen. Skönt att det finns frysar numera!

Jag minns hur min mor var uppe halva nätterna och bakade inte bara åt vår familj, utan även åt mormor ibland. Det räckte inte med en sats sandbakelser, utan det blev stora degar av varje sort. Och det behövdes, för kakorna var en viktig del av julfirandet. När jag var barn gick folk och hälsade på varandra och drack kaffe i mellandagarna. Då låg finaste julduken på och det dög inte med köksbordet, nej man bjöds in på kammar´n, för man skulle även beundra varandras julgranar.

På den tiden hade man börjat med elektriska adventsljusstakar och ljus i granen, men hos oss fanns ingen ström då, så vi hade levande ljus i granen och en hemgjord adventsstake, som pappa tillverkat av ett stort vedträ. Tomten tittade på köksfönstren för att se om vi barn var snälla, sa föräldrarna, och vi barn höll masken, för det blev så trevlig och förväntansfull atmosfär då. Och snälla hade vi nog varit, för när julaftonskvällen kom, hade vi alla fått julklappar. Det var inga storslagna presenter, men ett par nya tofflor eller ett ritblock var roligt att få i ett fint inslaget paket.

En kul grej hände på luciakvällen. Det bultade på dörren, och när jag lite tveksamt öppnade, strömmade vacker sång emot mig. Där stod tre luciafigurer och sjöng, vackert – förmodligen -, jag blev lite överraskad, men den här tiden på året är all sång vacker. Pernilla, som skjutsade luciatåget, som för övrigt bestod av Elin och Mia, bjöd på pepparkakor, och sedan drog de vidare. Själv fortsatte jag titta på TV, mumsande pepparkaka och betydligt mera upprymd än tidigare på dagen.

Vacker musik bjöds vi senare i veckan på i Bystugan, då vi hade en grupp från Estrad Norr med En (H)Julsaga på besök. Efter det fina uppträdandet bjöds vi på supergott fika bestående av skinkstut, lussekatter och pepparkakor till kaffet/teet. Publiken var tyvärr liten, men vi får skylla på det stränga vinterklimatet, som tenderar att besvära oss denna vinter. Ramberättelsen till sagan, som gruppen berättade i ord och ton, hade skrivits av Karin Härjegård, välkänd författare och präst från Duved. En av hennes böcker går just nu som följetong i LT på söndagarna. Om jag inte tar alldeles fel. Hur som helst är det trevligt med lite levande kultur ibland.

Nu måste jag ta en liten paus, för jag ska koka sötost idag, har jag bestämt. Jag har redan tagit fram en kastrull och ställt fram mjölken, så att jag inte ska kunna ändra mig och börja lösa ett roligt julkryss i stället.

Julia har skickat en tjock korsordstidning till mig, så jag kommer att få hjärngymnastik många dagar framöver. Man kan ju inte bara läsa och se på TV…

Nu har jag både kokat sötost och bakat saffransbullar och båda sakerna blev ätbara.

På julaftonen ska jag koka lutfisk och julgröt, och det kan nog bli en skinkstut också till mig och min bror. Vi ska göra sällskap vid såväl matbord som TV, och det kommer att bli appande med barn och barnbarn också, förmodar jag. På annandagen börjar de yngre generationerna välla in. Det ser vi fram emot.

Men nu är det dags att sätta punkt för i år. Jag önskar alla mina vänner och bekanta en riktigt god jul, så hörs vi igen i januari.

God Jul!

Barbro Lucia

Novemberbetraktelsen

Äldre betraktelser