UTANFÖR KÖKSFÖNSTRET JUNI 2023

Sommaren är igång! Japp, det är den. Varken gurkan på altanen och pelargonerna på uteplatsen har lidit av köldgrader i natt. I går natt var det faktiskt – 3 grader här kl 3.30, men i natt var det + 3 grader. Alla sommarvänner jublar.

Jag köpte lite plant häromdagen, och igår planterade jag. Eftersom jag inte är någon finlirare, när det kommer till blomsterutsmyckningar, höll jag mig till de idiotsäkra växter som jag kört med i alla år. Det blev petunior och hänglobelior till balkonglådorna, som vanligt. Några tagetes till Åkes rabatt, för han ville alltid ha dessa blommor. Två salladsplantor från Curts ”salladskiosk” finns nu i en balkonglåda nära altandörren. Praktiskt att ha så nära köket. Idag ska jag klippa gräset – ja, jag började igår, men jag behöver inte göra hela gräsmattan på en gång. Jag har ett litet avtal med mig själv, som går ut på att jag ska spara på krafterna, för de måste räcka ett tag till.

På eftermiddagen kommer min bror med ett släpvagnslass ved, som ”Erik på Mullnäset” har fixat till mig, och då ska jag orka hjälpa till med att stapla veden. Det går bra innan värmen slår till på eftermiddagen, då jag ligger och flämtar på altansoffan med persiennerna nere och orkar möjligen läsa några sidor i en lättsam bok.

Jag skaffade lite lättsam läsning i torsdags, bland annat Sara Strömbergs första bok Sly, som fick pris som bästa kriminalhistoria för något år sedan. Hon är en intressant bekantskap hittills; jag har läst halva boken. Författarinnan är ju från länet och har jobbade på Länstidningen förut.

Handlingen försiggår i Kall och Åre och det rör sig om ganska vanliga människor. Det jag gillar mest är en samhällskritik man ser här och där. Många företeelser får sina törnar, kan man säga.

Hon har skrivit en bok till, och om den kommer i min väg, ska jag väl läsa den också. Antar jag.

Värmen ja, den är här för att stanna ett tag. Vad jag tycker om eftermiddagshettan, säger jag inte, men det är väldigt härliga morgnar. Hela den här veckan har jag varit ute från klockan fem och gjort olika saker, som att utrota lupiner. Det är så otroligt fint så tidigt på dagen, och man kan inte påstå att det är någon trängsel på byn.

När jag skulle åka och handla i torsdags uppstod ett litet problem. Då jag öppnade garderobsdörren blev det för ett ögonblick, som det var för Sonja och mig den varma sommaren 1959, då vi upptäckte att vi inte hade några sommarkläder. Det kändes lite snopet både då och nu, men det var förmodligen mer förödande då, när man var ung och lite mer ”i farten” och i större behov av luftiga sommarklänningar och shorts. Nu blev det så att jag tog på en vit T-shirt, ljusa jeans och sommarkoftan från ifjol.

Eftersom mina vita bomullströjor såg lite solkiga ut, fick det bli en ny från Strömsunds klädaffär. Kan vara bra att ha till midsommar.

För midsommar ska vi ju fira även i år enligt gammalt beprövat sätt.

Våra barn och barnbarn kommer inte förrän i juli, tror jag, för det är så mycket som ska stämma, när sommarpusslet ska läggas, för alla barn är så stora, så de har egna åsikter, som ska respekteras. Nu har de i alla fall fått sommarlov, och vissa har även fått sommarjobb.

Apropå skolan. Vi såg skymten av de nyblivna studenterna vid Hjalmar Strömerskolan i går, och jag hörde glada röster från länets skolor på radion en dag. Så skönt att få slippa skolan, tyckte de. Att få vara fri! Jojo, de skulle bara veta vad som väntar dem i livet, fast åtminstone en bekymmerslös och skön dag kan man ju unna dem, innan allvaret börjar.

Skulle det inte vara skönt med en riktig rotblöta nu? Ett regnväder på ett dygn eller så, skulle passa förträffligt. Men, om det blir en regnperiod, dröjer det inte länge förrän vi börjar klaga på det vädret. Vi blir ju aldrig nöjda, så det är lika bra att vi inte får bestämma.

Nu ska jag titta på Rapport, för man måste ju hålla reda på vad som händer i världen. Värmen här är en bagatell jämfört med den värme de har i många andra länder.

Sagt och gjort. Nästa dag, som var en lördag, såg ut att bli en lika varm dag som föregående, så jag bestämde mig för att gå ut. Kvart över sju, iförd bästa promenadskorna, solhatt och solglasögon greppade jag stavarna och gav mig av.

Så lugnt och stilla; inte en bil på vägen, bara flugsnapparen, som aldrig vilar, flög in och ut ur holken. Den fågeln har ett familjeliv, som jag inte lyckats förstå i år heller. Har han en eller två fruar? Eller har en fru två makar? Fast egentligen behöver jag ju inte bry mig, det blir en massa ungar om några veckor, och det är väl meningen med deras liv.

Jag gick en bit, och där vid Margarethas hus, såg jag Harald, som verkade så inne i någon syssla, att han inte såg, när jag vinkade med staven. Margretha var inte här den här helgen, så hon lånade ut huset. Vad ska Harald göra? Undrade den nyfikna delen av min hjärna. Kanske höll han på att rusta sig och bilen för en fisketur? Det är väl ingen bra tid för harjakt nu?

Men, huset har fått ett nytt sovrumsfönster, kunde jag konstatera, när jag gick vidare.

På Eivors camping stod den husvagn, som stått där ett par dagar. Bilen med familjen tycks ha dragit vidare mot nya äventyr; kanske till släktingar eller bekanta i Vedjeön eller Hillsand. Vad vet jag.

I min långsamma takt gick jag vidare och efter ett tag såg jag dem.! Guckuskorna blommade på vägkanten vid Köukudden. Eftersom jag inte hade stövlar på mig, gick jag inte ner på myren, men jag förstod att de blommade för fullt nu, fast de såg lite förkrympta ut. De skulle också behöva en regnskur.

Det går ju bra det här, peppade jag mig själv, och snart såg jag Eriks traktor och vedklyv. Han tycktes vara i sitt hus, för jag kunde se den gamla Volvon (som en gång tillhörde Åke, och som vi åkte hundratals mil med en vacker sommar för snart tjugo år sedan). Det är svårt att inte bli nostalgisk, när alla minnen kommer vällande.

Men, ”life must go on” och så även jag, och snart satt jag på Orvars altan med en kopp nybryggt perkulatorkaffe framför mig. Jag kände mig väldigt nöjd med mig själv, för nu visste jag att jag kan ta mig fram några km även i sommar.

Sedan han förevisat sitt potatisland, väl skyddat mot tranorna, växthusodlingarna, pallkragarna och allt annat nyplanterat, nysått och välbevattnat, fick jag kliva ombord på den gamla flotten, och så skjutsade han mig över sjön. Allt var fortfarande väldigt stilla, men nog blir det väl lite regn, så mörk som himlen blir i nordväst, trodde vi.

Ett femtiofem år (minst) gammalt minne kom för mig: Orvar och jag provåkte bryggan med vår splitternya Johnsonmotor, medan mamma stod på stranden och spejade efter sin försvunna arbetsplats. Bryggan som intog en central plats i vårt sommarliv. Vilken frihetskänsla att åka fram på vattnet! Det var en helt annan känsla än att åka båt.

Så småningom blev det både ny brygga och ny flotte, men den där

allra första åkturen, den glömmer jag aldrig…

Det började bli varmt nu, kände jag, där jag knatade uppför backen. Eftersom det var liv och rörelse ute hos Britta, passade jag på att vila lite på hennes altan och träffa lite folk samtidigt. Ann-Mari, som var på tillfälligt besök, ordnade förmiddagsfika till alla, som var där. Brittas barnbarnsbarn Svea, kanske ett och ett halvt år, drack gul saft och åt kaka, medan hon tittade intresserat/granskande på mig.

När jag kom hem var klockan elva, men det kändes, som det var en hel dag sedan jag lämnade huset. Nu steg värmen ytterligare, och jag tror det blev över 30 grader mitt på dagen.

Om några dagar är det midsommar och blomstren har redan slagit ut, så även maskrosorna. Bilden som illustrerar min månadskrönika visar prästkragar, men det är en önskebild, bara. Den sanna bilden är en bild av gula maskrosor, inte alls kul, för de har en förmåga att göra gräsmattan tuvig och grov.

Så nu ska jag ge mig ut och klippa lite innan det blir för varmt.

Hoppas alla får en fin midsommar med både sill och tillbehör.

Barbro Lucia.

Ps jag ska läsa Sara Strömbergs andra bok, så snart den kommer i min väg. DS

Majbetraktelsen

Äldre betraktelser