JUNI 2024

UTANFÖR MITT KÖKSFÖNSTER…

blommar det för fullt i ”Åkes rabatt”. Tyvärr har en liten, gulblommande och ful perenn spritt sig och hotar att ta över, och jag är inte människa nog att orka hålla efter den, som jag borde. Det blir att jag gör en inte alltför allvarligt menad aktion för att hindra den ibland, men efter något dygn av dess ohejdade framfart, har den spritt sig bland mina mer lyckade och välkomna växter. Så nu blommar allsköns sorter här, fast det är nästan vackert.

Inte skulle John Taylor i det trevliga TV-programmet ”trädgårdstider” gilla min rabatt utan lökplan, där några nya penséplantor trängs med en bit av en stockholmsk rabatt och någon infernalisk växt från Mullnäset plus några valhänt nedstoppade tulpanlökar, som faktiskt blommar, tillsammans med några vackert blåblommande perenner(se bilden ovan), aklejor från Britta och en massa annat, som finns där främst av känsloskäl. Och jag tycker att det är fint, för varje växt betyder något för mig.

En annan växt, vilken vållat mig stora problem, är den förföriskt vackra lupinen, som vi med liv och lust planterade på olika platser på tomten för mindre än tjugo år sedan. Vad vi inte visste då, var att vi bjöd in en invasiv växt att föröka och sprida sig i området. Nu har jag fört krig mot lupinerna i flera år, på olika sätt, men inte med någon särskilt stor framgång. I år försöker jag ta bort dem innan blommorna slagit ut, men en morgon, då jag kravlat mig upp på jordkällartaket för att ta bort ett par praktfulla stånd av min fiende, blandade sig miljoners sandmygg i uppgörelsen, och det krävdes en hel del ilska och envishet från min sida, för att stå ut där på det regnhala underlaget av allåkerbär, en annan sorts växt, som jag planterade på källartaket för trettiofem år sedan. Tanken var att det skulle bli en matta av rosa blommor och röda bär på vår källare, när plantorna började sprida sig. Ja, visst spred de sig, men tyvärr har de inte fått leva ensamma där, utan en massa andra mer eller mindre önskvärda växter typ maskrosor, nässlor och ”alamönk” också funnit sin plats där. Nu gav jag mig inte denna regniga försommarmorgon, så jag kunde utropa mig själv som segrare i ”Slaget vid jordkällaren” till slut. Ganska tilltufsad och blöt med en nuna full av moskitbett, kunde jag dock, efter att ha tvättat ansiktet i kallt vatten och gnidit in det i After bite, slå mig ner för den dagliga tidning - med - kaffestunden vid köksbordet. Ganska nöjd för tillfället.

I dag är det EU- val, men jag har redan röstat, så jag behöver inte klä upp mig och åka till vallokalen på Näsviken. Jag har hört att det var väldigt högtidligt att gå och rösta förr i tiden. Man tog på sig finkläderna, innan man tog sig an det viktiga värvet, så att säga. Vi glömmer kanske lite för lätt att det inte är mycket mer än hundra år sedan vi fick allmän rösträtt i vårt land. Farliga krafter verkar, som hotar den demokrati vi tar för given, både i Sverige och lite överallt inte bara i Europa. Jag har förstått att det som avhandlas i Europaparlamentet kan ha stor betydelse för oss, även om vi bor i en gles och avlägsen del i Sverige.

Apropå Sverige, vi har ju haft nationaldag i vårt land. Som vanligt svävade en del flaggor över bygden, medan vi hedrade nationen med gemensamt arbete för byns invånare. Varför inte använda en ledig dag till att fixa saker, t ex se över olika platser, Eivors camping, Rivallen, Lekplatsen , vattenförsörjningen samt städning av Bystugan? En god idé, tyckte de av oss som deltar i samarbetet för byns bästa. Årets belöning var smörgåstårta till alla som jobbat. Vi fick även en god mjuk kaka och havrekakor till kaffet. Plus gemenskap.

På kvällen tittade jag på det officiella firandet på TV, och jag råkade väl sova bort några detaljer på programmet, men lagom till det ceremoniella Taptot, blev jag pigg igen. Jag tycker det är så intressant att se det konststycket framföras på TV, på fullt allvar, år efter år.

Jag gjorde en ny bekantskap igår! En mycket trevlig sådan. Jag råkade, på min promenad på byn, träffa Rune, den yngste bybon, som visade sig vara en lekfull norrbottenspets ute på ”uppfostringstur” med sin husse Fredrik. På altanen låg gamle Bruno och följde händelserna med ett vakande öga. Den lilla valpen tyckte mina gåstavar var himla kul och intressanta att bita i, och han ville gärna följa efter mig, men hindrades av husse, som helt enkelt tog upp honom i famnen. Tänka sig att den lille krabaten kommer att bli vuxen snart och ses gående i omgivningarna på sina dagliga promenader med sin husse.

Sommaren, som gjorde sitt intåg redan i maj, har gjort ett uppehåll, men jag ska inte gnälla om den gråhet, som sänker sig över oss i detta nu, och om regnet, för det behövs, och här blir det knappast översvämning, även om det kommer några droppar genom altantaket, när det både blåser och regnar hårt.

Jag har fått hem årets ved, så jag tror jag ska kosta på mig en brasa av den gamla veden, som jag hushållat med så framgångsrikt att den inte tagit riktigt slut. Det är lite kulet, så en aning eldsken bakom glasluckorna kommer att höja både temperaturen och humöret lite.

Lite bekymrad är jag nog, för jag har inte hört göken i år. Jag tror inte det beror på min sviktande hörsel, för jag har ju hört det bekanta ko-koandet förr om åren. Kan det vara så att det inte finns någon gök i grannskapet, eller beror det på att den välbekante sommarbudbäraren inte har någonstans att sitta och utropa sitt budskap, sedan man tagit bort telefonledningen?

Annars är det ett rikt djurliv här, fast man kanske inte lägger märke till det, om man inte råkar titta ut vid rätt tidpunkt. Men det gäng måsar som skränande drar omkring och irriterar både folk och hundar, kan man inte missa. Jag har aldrig sett så många måsar här på byn förut. Varifrån kommer de, och varför kommer de hit?

Det finns tranor också, men tydligen bara tre, som vistas här, för det är vad jag har sett. Flera dagar, då jag varit ute och ansat min tomt, har jag sett en trana flyga över byn med tydlig riktning mot Bengts ”pärland”. Ett par av dessa majestätiska fåglar har tydligen sitt bo i närheten.

Härom kvällen, då jag skulle dra för de mörka sovrumsgardinerna, råkade jag förutom de förargliga måsarna se en trana spatsera förbi liksom ett tiotal storspovar, lite närmare skogsbrynet. Skönt, tänkte jag, som saknat de sistnämna tidigare i vår.

Det är examenstider, och Cecilia i Uppsala har blivit student och firats i dagarna tre. Min bror har varit där och uppvaktat sitt barnbarn. De växer upp de små, och nu ligger framtiden och allvaret framför dem, och man kan bara önska dem lycka till.

Innan den här månaden är till ända, ska vi om några veckor fira midsommar. Det kommer att bli som vanligt på midsommardagen dvs tipsrunda, fika och lotteri. Den dagen hoppas vi verkligen på finväder, eller åtminstone uppehållsväder, för annars blir det trångt i Bystugan. Fast, jag minns ju ett år, när det spöregnade så att svarslapparna från tipsrundan var alldeles blöta och nästan omöjliga att rätta. Men på något sätt lyckades vi genomföra dagens aktiviteter, och ca 60 personer fick tränga ihop sig inomhus. Det blev en bra stund, som jag minns det.

Under pandemin fick vi hålla till ute med allting, men det blev också riktigt bra med ett femtiotal besökande i stekande sol.

Det är nog inte så viktigt att vi har ett digert program att bjuda på. Det handlar nog mest om att komma samman, träffas och umgås en stund, innan man fortsätter helgfirandet på olika vis. En del kanske grillar eller äter midsommarfil med familjen. Kanske har man någon egen tradition.

Nu har jag varit uppe i fem timmar och varit aktiv hela tiden, så nu känner jag mig sömnig. En liten bok eller kanske ett korsord som sällskap på altansoffan, känns som en tilldragande belöning för det arbete jag hittills utfört idag. Förmodligen kommer det att bli regnskurar på eftermiddagen, så det gör inget om jag sover bort någon timme heller.

Som vanligt önskar jag mina läsare allt gott, så hörs vi om en månad igen.

Barbro Lucia

Majbetraktelsen

Äldre betraktelser