NOVEMBER 2022

UTANFÖR MITT KÖKSFÖNSTER är det väldigt grått. Skam till sägandes struntade jag i promenaden i går och tog fram en extra pläd att svepa in mig i, medan jag läste en skön bok i soffhörnan. Idag är det lika grått, men jag ångrar min bekvämlighet igår, så idag får det nog bli åtminstone en kort skogspromenad.

Höstlovet är slut för i år, och nu väntar advent och julhelg. Det har dansats, hjulats och gåtts på händer i tre dagar här hos mig. Den yngre älvan kunde gå tre steg på händer på lördag, när hon kom. Men på onsdag morgon, innan hon åkte iväg, kunde hon gå över tjugo!!! Övning ger färdighet.

Just nu, med betoning på just nu, är jag farmor till två blivande musikalartister, och det verkar vara en så rolig skola de går i. De här flickorna vill bara dansa och sjunga och showa. Det ska bli en julshow, och jag kommer att få se en del nummer uppföras på mitt köksgolv om några veckor.

Nu är jag ensam igen, men jag är ju ganska van numera, så det går rätt så bra. Det gäller att hålla sig sysselsatt med så meningsfulla aktiviteter som möjligt.

Riktigt ensam är jag ju inte, för jag har ju levande varelser, som är beroende av mig. Till exempel har jag talgoxar, domherrar, två sorters hackspettar och en fet ekorre vid fågelbordet. Apropå ekorre, jag kom på hans fågelfrögömma i förrådet häromdagen. Den lille rackaren har bitit hål på påsen med solrosfrö, som jag tyckte att jag gömt på ett listigt och säkert sätt, och flyttat hundratals frön till det intilliggande garaget, där jag hittade dem i en slarvigt ihoprullad matta, som ska till återvinning. Sedan hittade jag det ställe där han kalasat på frön, för han hade lämnat en väldigt stor hög skal.

Det gav mig anledning att städa upp och flytta resterande frön till en säkrare plats, och sen såg jag inte till den fete, lille gynnaren på ett par dagar. Inte undra på att han hade bred rygg. Förresten, är ekorrar gråa den här årstiden, eller är det någon ny invasiv art jag hyser?

Jag hade tagit en promenad i söndags och kom gående på uppfarten till huset. Då fick jag syn på något vitt i köksrabatten, den som jag brukar kalla Åkes rabatt. För att inte skrämma den lille, vite figuren, stannade jag till för att se vad det var. Minsann var det inte Melin, Herr Melin, som satt i rabatten, och när han nyfiket tittat på mig en stund, och jag rörde mig för att gå vidare, såg jag att det faktiskt var lekatten, som vant ilade över bron och in under förrådet, där han försvann.

Jag hoppas att den vita skepnaden inte försvann för gott, för jag tror att han är en duktig musjägare, som är bra att ha.

Från mitt köksfönster har jag utsikt över Magnus’ hus, som håller på att få nytt plåttak. Två skepnader rör sig på ställningen, som de byggde för ett par dagar sedan. En plåt kom upp igår, men det har snöat och ser halt ut, så jag vågar inte titta, för jag fruktar att de ska tappa fotfästet och ramla. Än så länge har det gått bra, så nu är plåt nummer två på plats, och jag kan ägna mig åt annat än att iaktta vad som händer hos grannarna.

Ryktet säger att vi ska få nya grannar bort i byn nu när Seth G har sålt sitt hus. Jag hoppas det är sant, för det behövs mer  folk här.

En stor sak som är på tapeten och en viktig utveckling för bygden är att vi ska få fiber till våra hus. Jag fick ett brev om det för snart ett år sedan, men jag trodde att det var ett nytt försök att lura pensionärer, så jag tänkte inte mer på det. Men nu är det tydligen allvar att kommunen fått EU-medel att gräva för bredband i byarna häromkring. Jag med flera har fyllt i blanketten, och det har kommit en orderbekräftelse, men jag tror ändå inte riktigt på det här förrän jag har den efterlängtade fibern i mitt hus och att allt är installerat och klart.

Min bror och jag har varit på en lustresa till stan, dvs ingen av oss hade ärende till lasarettet, utan vi ville bara uppleva lite stadsliv. Det blev en lång dag, för det tar tid att köpa en mobiltelefon och att gå ett varv genom de stora varuhusen. Jag fick med mig en plastgran hem, för jag ska ju få julgäster och känner att jag måste ha en gran inne i år. Den gamla och fula granen får stå på altanen och lysa i fyra veckor när det blir som mörkast.

I stan har folk redan pyntat sina balkonger och någon har satt upp en stjärna i fönstret, men jag tycker som Edvard Bloom, att julen ska firas mellan första advent och tjugonde knut och inte när som helst. Hur skulle det se ut om vi skulle börja fira påsk och midsommar lite hur som helst? Inte så kul, fast jag måste erkänna att jag har två tomtar framme året runt. Den ena är en grå hustomte, som sitter i Svens silverhorn och den andra är en rödklädd kvalitetstomte av konstnärligt snitt, för övrigt en present från min mor, som jag bara vänder på så att skägget blir synligt i advent ungefär. Den har sin plats på en hylla ganska nära taket, så den får inte omvårdnad annars än då jag dammtorkar den ett par gånger om året.

Den första snön har kommit och försvunnit, och isen på sjön låter vänta på sig. Hoppas det blir före till jul i alla fall. Det är en väldigt mild november än så länge, men det har det varit förr också, säger klimatförändringsförnekarna triumferande. Det må vara som det vill med den saken, men något skumt är det i görningen, det måste man väl se vare sig man tror på vetenskapliga iakttagelser eller inte.

Trevlig adventstid!

Önskar Barbro Lucia

Oktoberbetraktelsen

Äldre betraktelser